ruddy

I teorin är allt ganska bra med mig, men de facto att jag helt plötsligt går på kryckor (och nej inte orkar dra storyn igen) rättfärdigar faktiskt mina två dygns senaste soffliggande-titta-på-tusen-filmer-beteende. Men det kan tydligen hända vem som helst, när som helst. Så bli inte förvånad om du vaknar upp en morgon och inte kan gå på din fot. Idag är det status quo på fotfronten, typ, och det är fredag. Trist. Tur nog har jag fått en liten kompis. Bertil heter han. Han bor tydligen på Frejgatan och idag hälsade han på mig genom ett av mina vardagsrumsfönster. Han har en tämligen proper klädsel för att vara en fredagsförmiddag - eller har hunnit bli eftermiddag? Hur som helst äger han en röd jackett med svarta stilrena knappar; vilket han idag valde att matcha med ett par tjusigt höga svarta stövlar, eftersom det kanske kan komma en skur. Efter att vi samtalat lite kände han för att han fortsätta sin mingeltur. Därför frågade han artigt om han fick lov att avancera. Givetvis gav jag honom mitt tillstånd och tackade för trevligt sällskap. Därpå klättrade han upp för mitt pekfinger, vidgade jacketten (som hade osynligt skönt rörelsemått) och gled vidare...

...Och ja jag önskade mig något, för så barnslig är jag.


Bertil