ruddy

Lamilla.

1900 kr



1800 kr


2500 kr

Jag är ett klänningsbarn.
När jag inte vet vad jag ska ha på mig drar jag fram en klänning och så är allt kittat.
När jag var liten fick ingen röra mina kläder.
Jag var fyra år.
Jag sprang runt i prinsessklänningar.
Slöjor fastknutna i håret.
Älskade min vita tyllkjol.
Tvingade mina föräldrar att sätta mig på balettskola.
Gud, jag var en envis rackare som fick som jag ville.
Men inte på ett elakt sätt.
Föräldrarna tyckte mest att det var roligt att jag hade sådan glöd till allt.
Ibland var jag lite väl mycket i min egen värld.
Jag skulle till och med bli titulerad: Prinsessan.
Dagisfröknarna skrattade.
Mamma förklarade för mig att jag var hennes prinsessa, men att jag hette Nathalie.
Va? Jag vill heta Madeleine!
Inte för att prinsessan faktiskt hette så, för det hade jag ingen aning om vi fyra års ålder.
Utan för att den där tecknade Manga-tjejen med mörkblått hår hette så.
Jag var som henne.
Tuff.
På det lilla viset fick jag ett tredje mellannamn.
Och ännu mer iver att klä ut min lillebror och hans bästa vän i farmors underklänningar.
Utklädning och teater var min hobby.
Dans var min själ.
Kläder min passion.
Varför tar jag så lång tid på mig?
Ja, men ibland är garderoben roligare än allt annat.
Inte så att jag menar det ordagrant.
Jag blir helt enkelt uppslukad i kjolars fras.
Lika viktigt som jag tycker att det är idag med utseende tyckte jag även då.
Det som klingar som skönhet i mina ögon är för mig värt att lägga ner så om hela levnadsbrödet behövs.
Därför var det självklart lika viktigt att ha den perfekta studentklänningen.
Om jag tog studenten i år skulle det bli något från ovan.
Farväl.