ruddy

Jag tittar alldeles för lite på TV nu förtiden.
När jag var yngre såg jag minst en film om dagen och massa såpor och dramaserier.
Jag till om med bandade in musikfilmer för att kunna se dem igen, när jag var sjuk.
Idag har vi ju Internet.
Det hade vi då med, fast jag trodde liksom det skulle försvinna.
Gamla hela VHS.
Det var grejer det.


Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig kom en melodi i mitt huvud.
Nämligen Rederiets.
Ja ni minns väl Tony? Alltid massa mygel för sig.
Eller Beatrice, en tant med pondus. Reidar var ju segast i stan.
Jussi Tola med ryska fuffens och Uno, som skulle frälsa oss med Ljusets ord, haha gud alltså.
Eller Joker, the man, hur mycket saknar man inte den naivt glada bartendern, för att inte tala om glasögonen?




Eller varför inte Skilda världar? Rebecka Bovallius eller Matti Toivonen.
Konstig tvillingkärlek och namnen är nästintill exotiska!

Just det jag älskade Piff&Puff.
Så helt plötsligt nynnade jag:

"Här kommer Piff och Puff
är på språng nu.
Här kommer Piff och Puff
varje gång nu.
Här kommer världens bästa räddningspatrull
som löser fall för din skull.
Här kommer Piff och Puff!"



Jag älskade Luftens hjältar också. För att inte tala om TV-spelet!
Jag bjuder på en till. Disney alltså.


Eller Bullen.
Barnen i Bullerbyn.
Dokumentärer om spännande djur som jeoparder, lejon, hajar och dinosaurier.
Idag är det mest Gossip girl och House.

Translation: A Swedish TV-program from the early 90s.