ruddy

Hej, vaknade till ett sms som berättar att min väns pappa
och väns mamma ska gifta sig. De har träffats en månad
och nu ska de gifta sig. Jag tycker det är så sagolikt fint.
Whiwhi, mer sånt! Lustigt nog får det mig att tänka på när
jag var liten. Antagligen för att jag och min lillebror var med
på våra föräldrars bröllop. Jag gick i tredje klass och min
bror i första. Det var ett drömskt bröllop på Ulriksdals.
Finast av allt kände jag mig nog i min skräddarsydda
gammeldagsrosa sidenklänning med puffärmar klädda
med tunn spets i follen. Kjolen gick ner till marken med en
vidd på otroliga två meter när man snurrade fullt ut och
bäst av allt en tyllunderkjol, och inga krussiduller. Som ni
förstår var jag väldigt intresserad av kläder redan då.
Egentligen kom det vid fyra års ålder; from den dagen fick
varken mamma eller pappa bestämma vad jag skulle ha
på mig. Jag älskade att klä ut mig och även min bror och
våra vänner. När jag var liten kallade jag mig själv prinsessan.
Jag skulle tom bli titulerad det på dagis då mina föräldrar
försikigt sade: "Hjärtat, du heter Nathalie även fast du må
vara en prinsessa så är det ditt namn". När jag slutade dagis
fick jag denna värs: [Melodi: "Var bor du lilla råtta"]

"En fläta, en rosett, en tofs eller två
för det krävs fantasi och flit också
men kamma, borsta, fläta, nya tag
det fixar Nathalie ja varje dag."

Jag antar att det jag fortfarande håller på med d v s klär ut mig.
Folk brukar fråga mig: "Nathalie, vad ska du ha på dig på fredag?"
när det bara är måndag. Då brukar jag skratta lite och svara:
"Herregud ingen aning! Det tar jag då timmarna innan festen!"
Anledningen varför jag inte kan bestämma mig så långt innan,
vilket outfit jag ska ha på mig, är för att jag inte vill. Varför vill jag
inte det? Jo, därför att det är så roligt att exprimentera. Älskar att
hoppa i en helt otippad outfit för det avspegla hur jag känner mig
just det dagen. Det är däför jag tycker att det är så briljant att det
finns kameror så att man förutom själva kalasen faktiskt ser vad
man hade på sig. Jag tror jag har ett fotografiskt minne. För som
mina vänner vet kan jag inte komma ihåg namn på saker&ting,
men däremot kläder. Så när de återberättar något brukar jag
fråga: "Vad hade personen på sig?" Stört nog minns jag alltid sånt.
Kläder reflekterar mycket tycker jag. Iaf för mig som klär mig efter
humör. Och som många vet kan ha rätt olika stilar. Nu vet jag inte
vart detta ska leda så jag antar att det är bäst att jag sätter punkt
för idag och börjar läsa. Förresten tycker jag det är jättekul med
alla er som läser min blogg. Hoppas ni tycker om den! Vad vill ni
veta mer om och se mer av? Blir ju jätteglad för alla kommentarer.
Såja ha nu en underbar dag, nedan bjuder jag på två små bilder
från barndomen. Och ja, jag var blond.

Hej då!


6 år


Jag & lillebror