- Vet ni vad det nya modeordet är?
- Nej.
- Grattis!

- Jag shoppade lite idag.
- Grattis!



Man tycks använda ordet i alla olika typer av sammanhang.
Ibland tycks det bli tämligen komiskt, om jag får säga min mening.

Jag menar:
-Snygg tröja!
- Grattis!

- Min kompis bjöd mig på lunch.
- Grattis!

- Han är kär i mig...
- Grattis!

- Jag läste ut boken.
- Grattis!

- Jag åker till New York imorgon!
- Grattis!

- Jag var och tränade.
- Grattis!

- Jag åt middag med mamma.
- Grattis!

- Jag såg körsbärträden idag.
- Grattis!



Nu ska jag sätta på mig den nya färgsprakande bodyn ni såg där uppe.
Till den skulle jag tippa på att det blir skyhöga klackar och en svart utstående kjol.
Eventuellt burrigt hår och den stora rosetten ovan mitt på huvudet.
Ahhh, vad tror ni?

puss.

...hon ser rakt igenom mig
och det verkar som solen aldrig når
längre än dit min Nathalie går...


Håkan alltså.


Lite så här skulle man se ut nu.
Cintia Dicker för Abaeté.
Selaine för Billbass.
Dessa änglar är ju för vackra.

Nu ska jag fånga lite sol med min smoothie.
puss.

Om två små gummor i Vasastan som inte har hiss i huset.
Hon som säger detta är 105 år gammal och bor
själv utan hemhjälp eller dylikt. Helt fantastiskt!
Ska vi ha det så? Alla kompisar när vi blir gamla?
Vi kanske kan ha en linbana mellan husen?
Om vi inte kan åka i den själv, kan vi väl skicka över plättar
och nybakat bröd med marmelad på till varandra?
Vore inte det lite mysigt?

Ja, men ja jag ska ha två love-armband och inte ett. Love Cartier.
Som så pasande kanske ni såg vilken fest Chlöe var på därnere?
hihi.

Sugen på denna ikväll:

Strandvägen 17.
Ses vi där?
puss.

och grattis min söta carro!

hjälp!

Dess namn kom till som ett mest skämtartat begrepp, då detta område var nordligt beläget i Vasastan och ansågs ligga i de ruffigare utkanterna av stan. Men så gick åren, människorna, byggnaderna och med tiden kom ökennamnet snart att förvandlas till ett smeknamn i folks munnar. Idag anses det inte alls ligga ocentralt och ruggigt, utan snarare tvärtom. Idag är Sibirien helt enkelt en het plätt att bo på. Vart mer exakt kan man finna detta lilla näste? Jo, i enlighet med mig och andra (tvistas lite om detta) avgränsas området längs Valhallavägen, Odengatan, Sveavägen och Cederdalsgatan. Så ni som inte redan hade buskoll på detta innan har det nu! Tilläggas kan att min kära gata Roslagsgatan anses ligga mitt i smeten. Klart värt ett besök för den som missat! Då gatan är känd för alla sina små fina (och bra) antikvitetsaffärer bl a Magazin13, indiska restauranger t ex Bollywood, Stockholms äldsta nattcafé för taxichaufförer, SKRATTKAMMAREN - laddad med alla festers temakläder, eller varför inte innerstans typ enda squashhall som alla killar (?) tycks känna till. Bland det dåtida, indiska temat bor det även massa frisörssalonger med de märkligaste skyltfönstren, men favoriten (efter rastavännerna) är då ändå verksamheten: orkarinte.se. De hjälper dig med allt från tvätt, stopp i avlopp, shopping, ja till vad du kan komma på! Endast fantasin begränsar dig, haha. Nåja, om man nu vill ha det lite mer stillsamt (kanske man känner för en mysig hemmakväll?) har min gata självklart stans bäst videobutik HEMMAKVÄLL (fd VIDEOMIX) med stans bästa godis. Jag hymlar inte! Brukade t o m åka omvägar för att köpa godis här, och då bodde jag inte ens i närheten!! Känner man däremot av den mer sofistikerade andan eller längtan efter svunna tider kan man alltid sätta sig på en parkbänk i Monica Zetterlunds Park och filosofera eller ännu bättre ta sig ett glas rötjut inne på Stockholms äldsta värdshus: Claes på Hörnet (Anno 1713), där bland annat storartat folk som Gustav III och Carl-Mikael Bellman förlustat sig.

Nu mina kära ska jag sussa. Fick visst lite överskottsenergi.
bisou!

Alltså vad ska jag ta mig till? Danyel Couet, ni vet kocken. Han är ju bara för het.

Jag älskar det oförutsägbara. Som när jag man ser en prydligt klädd tant spotta eller unge plocka fram en joint. Haha okej jag spårar, men det förstnämnda i alla fall. What do I bring to this? Att jag helt enkelt gillar att gå på en gata prydd av stjärnor och kan tänka mig att alltid göra det. Eller att jag och mina damer hade en oförskämt härlig kväll igår på Stureplans 3-årsfest. Vi körde som back in the old days. Champagnen flöda och vi got the moves varpå folk tycker vi är sjukt otippade. Inte direkt stiffa, som den stora massan. No hard feelings, men att stå och vara snygg är bara inte min grej. Ännu roligare är att jag tog en avvikare till seven för en grande sen middag, då en snitt inte gjorde sitt. Eller som att jag träffade tre gamla flammor på tillställningen inom loppet av en timme utan att tänka på det. Det är först när Linda säger det till mig som jag konstaterar : "Shit, sant ju." Antar att det säger ett och annat. So, vad tycker ni om Johannas underbara klänning från WAREHOUSE? Jag blev alldeles betagen. Bilderna jag lyckades åstadkomma ska vi inte tala om. Inte nog med att den var bedorande framifrån, när hon vänder sig om är det nästa too good to be true. Kanske damen har några finare på lagret och kan skicka över? Va?


Johanna in da dress & Fia.

Jojo tyckte jag såg ut som en bohemian hippie, fast en stilig sådan.

Jag och mina GUCCI peep toe dansade stabilt.

Skepp & hoj!
Nu blir det back to business och kanske dags att ta av sig gårdagens lösögonfransar?

Efter en kväll fylld med massa film, SATC, glass, godis och modemagasin kryper jag till kojs med en stickande ond mage. När jag nästan fallit i min djupaste sömn hör jag hur min skralliga dörrklocka ringer. Va? Nu? Nä? Hon är ju efter ett på natten. Om det inte är någon jättekalas kompis som fått för sig att fortsätta kvällen här så är säkert bara någon utav grannarna som tryckt fel. Ett tarvligt försök få upp hissen eller så. Det brukar lätt bli så när ens ringklocka är belägen precis vid hissknappen. Jag fortsätter helt enkelt att sova. Men happ happ det slutar inte. Snubblandes upp och håret rufsigare än någonsin stakar jag mig fram i lägenhet. Väl i hallen frågar jag i lite luddigt: Vem där?? Inget svar. Tack och lov för titthål. Jag behöver inte titta länge för att se vem det är. De vita tänderna nästan bländar mig i titthålet och dörren glider upp. Det är inte alls någon av mina fulla kompisar. Nä, där står han oklanderligt busig vars lockar och glasögon är täckta av regndroppar. Han sträcker fram en påse nötter och frågar om han får sova här. Det behövs inte många ord. En kyss will do. Det var nästa som jag slängt ut mitt långa hår genom tornfönstret och prytt en gyllene stig.

Morgonen jag vakade hade jag ett rosa hjärta ritats i min hand. Vad händer? Strax därpå trillar ett rosa glitterhjärta ner från min kind. Och ett till. Och vad är det här? Tre fina små paljetthjärtan och jag äger inte en egodel med dessa. Galet fint och högst oförklarligt. Vet ni vad man kallar detta för? Jo för magi. Magi. Magi. Detta händer alltid mig. Som när jag får STRIKE fast jag inte fått det. Eller när jag drömmer om bortkomna ringar jag hittar och dagen därpå ringer de för att berätta att de hittat ringen. Allt det förstår jag bara inte och vet ni det gör inget för jag behöver inte förstå. Jag lämnar det hela till dess trollbundna tillvaro.

































Bonnards Champagne de France.

Söndagen var sprittele sprattele språng!
En gnista sol på Dramatentrappen, fika på tidenmans avrundas på Nationalmuseet.
Henri de Toulouse-Lautrec utställning var formidable. Precis vad jag var sugen på.
Mycket Montmartre, fransk depraverad dekadens med mästerliga porträtt.
Som bonus på hela halkade vi in på konstfakts tolkning över att fånga storstaden Stockholm idag:
To use Lautrec. Jag föll för Mathilda Ruta och många många fler.




3 pieces of Mathilda Ruta (original i mitten).

puss.