Får det lova att vara en dagens?

Dagens arty party


Folkungagatan

Dagens dag blev fint trots allt.
Lika skör och fin som en första höstdag ska vara,
som froststjärnor vilandes på ens köksfönster innan solen äter dem.
Jag tog buss nummer 2 ner till Sofo.
Beställde 21-bitars sushi.
Jag var inte själv.
Sedan ville jag titta in i skrapans shoppingcentrum.
Det är ju bara för deppigt.
Bestämde mig för att köpa en biobiljett.
16.15 perfekt.
Fika på mitt favoritställe Sacré-Cœur.
En sväng runt Nytorget och godispåse.
Porco Rosso.
Se den.
Därefter strosade jag hem mot Odenplan där jag träffa denna fröken,
som jag minst bestämt sagt tror har lite foton.
Vi tog ett glas rött och pratade om filmen, festen och kärlek.
Nu ska jag sova mina vänner.
För nu längtar jag efter imorgon.


1. Klänning - Monki
2. Tights - H&M
3. Väska - Mulberry
4. Ballerinor - Lanvin

puss.

lepoard girl?


Åh jag vill ha denna lilla fina pälsjacka.
Leopard är hett. I alla fall på mig!
Nu blir det champagne, ost och 30-årskalas för lite avslutning på F12, ses vi?

puss alla underbara.

foto: http://www.renederhy.com

Who would hold my hand and dance the night with me?




Jag säljer mina fantastiska ZARA-pumps.
Passar utmärkt för den som vill vara finast på stan.

Storlek: 36
Pris: 200 kr
Kontakt: här eller mswillebrand@hotmail.com
Frakt: Vi ordnar något fint.


puss.

ps. Mer saker finns här under for sale.

un deux trois


1.2.3.

1. Linne - DKNY
2. Kjol - ZARA
3. Skor - LANVIN

- Bonne nuit!


carpe diem.



Ibland handlar saker och ting bara att om att fånga dagen. Att fånga dagen som den är för vad den är. Leva nu, och här på den plats som du sitter, står eller ligger på. Försöka att inse hur mycket bra du omges av exakt nu. Inte stressa upp för vad som komma skall. Inte försvinna bort i den där andra förskönade världen, utan bli kvar i det som kanske är ännu vackrare? Bara man lär sig uppskatta det. De kanske du redan kan eller gör, men ändå känner stressen. Jag har en förmåga att tänka på tusen saker, tusen steg fram så att allt ska klaffa, tajma och bla bla, men problemet är att jag inte kan glömma saker eller koppla bort. Även om något inte behöver göras förrän om fem veckor, men jag vet det nu, då vill jag ha det undanstökat så att jag kan fokusa på.. på vad? På nästa grej? På my breakthrough? Nej, det gäller att finna lugn i vardagen för man kommer alltid, alltid ha saker att göra. Ahh.. En sak i sänder, vilket jag tycker mig blivit bättre på med åren dock håller inte alla med. Kanske sitter jag här och ljuger för mig själv? Har det snarare blivit raka motsatsen? För vissa saker har faktiskt blivit svårare, exempelvis som att man nu inte längre går i samma klass som sina bästisar. Åh vad jag tycker om att säga bästisar. Struntar i hur barnsligt det låter. Ni vet man var så anträffbar på alla möjliga ställen, alla möjliga tider utan att ha dåligt samvete för att man inte kan. Fast det får man. Och det blir ju: Hon kan aldrig, hon vill inte, hon är så upptagen, hon... Ni kanske känner igen? Då sluter jag mig hellre även om jag inte vill. Hatar att lova något jag inte kan hålla. Sån är jag. Vissa är tvärtom, lovar för mycket och håller för lite. Vet inte vilket som är värst eller bäst? Nu trycker huvudvärken på. Fått någon migränliknande sak sedan i februari. Sjukt irriterande när man typ aldrig haft huvudvärk i hela sitt liv utan istället ont i magen. Nog om detta det finns mycket som blir tusen gånger bättre med åren också. Som egen lägenhet, egen mat, egna möbler, egna tider etc med just nu idag handlar det om att jag saknar mina vänner hemskt mycket och nu åker de till Paris, New York och London. Himlar och höjd, vad jag kommer att sakna dem. Varför ska jag ha mina prov just nu?

Någonstans i världen som kan koppla bort denna stress är här.







Ett litet ställe i Kroatien som heter Hvar. Fantastisk ö, där man kan plocka fikon, granatäpplen, oliver, citroner, chokladbönor och dricka lokalt vin utan några som helst bekymmer. Åka ut till andra ännu mer sagolika öar för att dyka och sola. Jag tror faktiskt man blir lyckligare och mer harmonisk om man omges av sånna skönheter och en gnutta mindre materialistisk.

Nu vill jag bara att det ska vara lördag. puss.




roland mouret is back.


Titta vad jag har shoppat!
Den är så vacker och den sitter som smäck.
Jag tror jag dör.



Topshop.

Får ni inte en liten känsla av Roland Mouret när det ser denna?
Tänker främst på kollektionen höst/vinter 05.
Hösten och vintern då alla kändisar sprang i hans fantastiskt figurskräddade klänningar, snava penkjolar och kavajer.

Minns ni the dresses?


style.com


The front row.


The parties.

Wish I was there.
puss.

Jag har köpt solguden.



Idag skrotade jag min gamla cykel för en ännu äldre herre Apollo.
Jag tror vi två kommer att trivas oerhört bra ihop.
Vi har redan hunnit cruisa runt lite på stan.
Se så stilig han är!


Nu bli det back to business.

Förresten tack för alla jättefina kommentarer ni lämnar. Kajsa gjorde mig oerhört glad igår:

"...Blev ju verkligen förtrollande fint också. Som en skugga ur alice i underlandet."


puss på alla.

klipp-porträtt.


När Super Mario och jag var i Kroatien passade vi på att gör en sån här.
Gubben stod ensam och verkade duktig.
Aldrig jag haft så stor publik på så kort tid.
Fint blev det tycker jag.
Gynnar hellre dessa konstnärer än något ultrahypat.

Nu blir det fiskgryta och ungskokta rotfrukter.

smack.

marie antoinette-fest.

Den här helgen skulle Nathalie ta det lugnt.
Men så blev det inte.
Istället hette hon Maxime och badade i 1700-talsdekadens.

Igår fyllde vår parisienne Kris 30.
Bara att kliva in i den två våningar stora lägenheten, som andades sekelskift och dåtidhistoria, fick förväntningarna att slå kullebyttor.
När hovfolket kom ner och tog emot oss majstätiskt visste jag att denna kväll skulle bli oförglömlig.

Stig på.


Hovdamerna pudrar näsan.

Tata.

Tylldrömmar.


Gästerna rullar in.

Kris tar emot franskakyssar.

Vackraste paret?

Kris 30 på en tårta, et voilà!

Jag fick en het spetsmask.

och bar ett ljusblått strumpeband.

bisou.

Sandra fläktar sig med solfjädern och Kris försöker själa en kyss.



Ballonglekar.

Chateau

med händerna.



Hovet.

Dekadens. jag trivs.

Min favorit nästan lite androgent.

helt amazing mask.

- Få jag lov?

Filip var het.


Detaljerna som gör det och pudret.


Rosett och sidenband.

Sedan blev det sent för hovdamen.
Idag har jag bara ätit kakor som en äkta Marie Antoinette smågästandes.
Åh mina vänner, detta kallar jag för en riktig fest.

Hoppas ni alla har en förträfflig söndag kväll. Nu ska jag ta en biskvi.
Foton: Mina & Sandras.

De vackra minnena.



De vackra minnena skar som en kniv rakt igenom hennes hjärta. Smärtorna greppade tag om hjärtat, sändes upp till bröstet och vidare upp genom halsen, som fick svårt att andas. Det kändes som om strupen ströps av svaljet. Vattnet i munnen gav inte längre en uppfriskande eftersmak, utan snarare en avsmak av blod. Det kunde inte ta sig ner i den sugrörssmala halsen. Klumpen blev bara större och större, likt ett klibbigt spagettinystan som blev kvarliggandes i struphuvudet. Hon lät tårarna rinna längs med kinderna, fastän hon inte ville. Trots att hon sade nej inom sig vägrade hennes kropp att lyssna på henne. Han smekte henne längs med midjan och ner över jeansen. Hennes små hår på ryggen reste sig diskret. Hon svankade och ville bara att det var igår. Nu möttes hon av hans fuktiga och mjuka läppar som kom långsamt emot hennes. Hon rörde knappt munnen utan lät honom ta den till sig och använda den som han ville. Det var när tungor möttes som hon inte kunde fortsätta. Hela hennes kropp darrade och allt kändes så perfekt, men hennes förnuft sade nej. Han viskade: ”Snälla, bara en puss till.” Hon vände sig om och började att gråta allt häftigare. Aldrig skulle hon någonsin tillfredställa honom för hans egen njutning. Aldrig skulle hon låta honom få komma i närheten av henne bara för hennes skönhet. Aldrig skulle han få förödmjuka henne så här mer. Han kramade henne hårt och fortsatte prata. Han berättade för henne hur stark hon var och att allt kommer att ordna sig. Hon skakade på huvudet och öppnade munnen och utbrast förvirrat: ”Du säger att du förstår mig, men ändå gör du så här mot mig. Jag förstår inte!” Sedan tänkte hon: ”Han kommer aldrig att förstå, aldrig.” Hon skulle aldrig vakna upp vetandes vad hon ska tror på eller om han någonsin vetat vem hon är. Han säger att hon behöver frid när hon börjar gråta. Vad ska hon göra när den som fått henne att börja gråta är den enda som kan få henne att sluta? Han lovade henne att han aldrig skulle såra henne. Aldrig är ett löfte och hon behövde aldrig en lögn.
De vackra minnena passerade förbi snabbare än hon kunde ana. Vart de stannade minns hon inte. Dock minns hon att hon fortfarande älskade honom.


casual.


I kontrast till kalas tänkte jag att mina vardagskläder kanske skulle få lite utrymme här?
Idag hade jag på mig en guldkofta från H&M, rosetten på skaft, jeanskjol gjord av ett par gamla Levi's.
Tillsammans bar jag mina underbara Lanvin-ballerinor som kan användas till allt och min favoritväska.
1.2.3.4.5.

6.7.8.9.


1. Ballerina - Lanvin.
2. Halsband - Present från mamma.
3-4. Jeanskjol - Omsydda Levi's.
5. Linne - Zara.
6. Rosettspänne - Framtidsantiken.
7. Skolådan för den är så fin.
8. Väska - Sko Dig Second hand.
9. Kofta - H&M.

Tjusigt?


brunch hos mig.

Vaknade pyttelite gladare idag. Vet inte vad det är.

Slår i alla fall till på en brunch hemma hos mig.
Ser ut lite så här med Gazpacho och anansjuice till.

Alla växtrikets färger.

Till det en ruccola- och mangoldsalladsomelett.

Mumsen!

ps. Glöm inte att kika på mode- och kulturdelen whatsupsthlm.se

Nu vill inget hellre än rymma, rymma långt bort härifrån.

God afton.
Jag tycker inte att det var särskilt kul att komma hem. Bara en massa stress och pissigt väder.
Istället skulle jag vill avnjuta min kväll så här.




Nu måste jag rymma långt bort härifrån.

ett litet paket.




Jag är så glad. Vaknade och såg det lilla lila liggandes framför mig.

Igår fick jag nämligen ett paket.
Paketet inhöll denna fina klänning från modström, som bl a finns på Dry Lake och Establish.
Formen är ganska rak så i ett par high heels och skinnpaj är jag redo för att gå ner på stan och dansa järnet.
Eller med skärp i midjan... Armringningarna är klart vågade, men jag tror att vi kommer att bli mer och mer kär i varandra.
Nu ska jag till skolan.

puss.

sista dagen i nice.


Sista kvällen i Nice avslutades med ett litet äventyr uppe i Parc du Chateau.
Här inspirerades jag av stenar och vyer.

På färden upp.

Trapporna.

Stjärna.

Ormdrottning.

Tulpan.

Gångarna.

Nu ska jag hem och packa upp!

bâoli.

Jag är tillbaka till civilisationen.
Nästan.
Gosh, igår började resa hem från Hvar.
Båten skulle gå 6.30, den gick 7.00.
En halvtimme sena till Split.
Bussen 7.30 var bara glömma. Nu återstod den stora frågan skulle vi hinna med 8.00-bussen?
Fyra tunga väskor och löpning. Tur att både min karl och jag är gamla 100-meters löpare.
”Lätt som en plätt,” tänkte jag.
Men hupp hupp. Väl ute på havet slår katamaranen i vågorna så att hela jag lyfter från golvet.
Först börjar jag gapskratta. Jag och två fyraåriga grabbar.
Men när vi inser att vågorna och färden inte upphör och att längst fram i båten är värsta tänkbara stället att vara på ska vi gå till aktern.
Gå?
Hahaha nej nej. Jag snarare svävar ovanför golvet och flyger omkring.
Landar med knäna och klänningen på tok för högt upp.
Jag gapflabbar. Nu skrattar hela båten.
En timme ska det hålla på så här. Jag når fram till aktern och baren där.
En spypåse räcks fram i min hand.
Ungarna kommer efter mig med deras pappa.
Ena pojken spyr först. Han får min påse. Det behövs en till.
Folk springer, flyger, hoppar, kryper. Toaletterna fylls. Sjömännen delar ut vita påsar.
Innan kalaset är slut har två tredjedelar av alla ombord spytt.
”Vi måste ut först,” hör jag Super Mario säga. Jag somnar till.
”Nu Nathalie!”
Med allt baggage och något minne om en buss kutar vi först ut.
Bussar. Det finns tusen! Vilken? ”Bara att använda benen,” tänker jag.
Han är så snabb. Kommer jag att spy?
Dubrovnik.
”Biljetter ombord?” Nej vi måste köpa i någon lucka. ”Väntar ni en sekund?” ”Ja.”
Bägge männen hoppar in i bussen och startar den. Men va ska det åka?
Inte en chans vi måste med vårt flyg!
Jag knackar på rutan. De skakar på huvudet. Pekar på en annan buss. 8.30-bussen.
"No way! It's impossible!" Han ser smärtan i mina vattenfyllda ögon och hoppar ut. Vi kommer med.
Den kringlandes vackra havsutsiktsfärden börjar snart likna en pensionärsfärd med stopp var femte meter och fikapauser.
Vi ringer flygplatsen och informerar dem om att vi eventuellt blir tio minuter sena till incheckningen.
Det går två timmar och jag börjar faktiskt tvivla på att man kan ha det så här trevligt och fortfarande hålla schemat.
Jag frågar hur vi ligger till.
"No, no. One hour late," svarar biljettkillen som om det vore världens naturligaste sak.
"Tretton och trettio. 13.30," ekar fram i mitt huvud.
Vårt plan går 13.35 och då ska vi hinna med en 20 minuters taxifärd till flygplatsen också.
Nu börjar mobil, Internet och huvud i samband med panik att jobba.
Norweigan, Scanjet, Peter, Mamma, taxi, flygplatsen kopplas in.
Först informerar vi taxin att vi blir en timme sena.
Sedan kontaktas Scanjet, som vi bokat biljetterna genom, men de har helgstängt.
Då ringer vi Norweigan. Men de kan inte hitta vår bokning.
Vad är detta? Vi ger dem vår mail och password och allt som går att få.
Grabben vi pratar med inte logga in. Herregud.
Med bergen och sämsta mottagning kan vi inte komma in själva på Internet.
Hur svårt ska det vara? Suck.
Peter hemma i Stockholm ställer upp.
Han kommer in på mailen utan konstigheter. Dock finns inget annat referensnummer än det vi redan uppgett.
Thanx Pefa!
Vi ringer åter till Norweigan. Först nu kommer på de på den ljuva idén att koppla oss till en specialavdelning.
Dessvärre kan samma grabb inte klara av denna funktion heller.
Efter 20 minuters väntan och en telefonräkning vi inte vill tänka på ringer vi min mamma.
Snabbt som blixten uppfattar hon situationen. Efter dryga tio minuter återkommer hon och informerar oss om att våra biljetter inte går att boka om. Vi måste helt enkelt boka nya.
Kruxet är att det bara finns ett flyg hem på onsdag och att det flyget är fullbokat.
Därför frågar mamma om vi kan tänka oss flyga till Oslo.
Oslo? Fasiken heller. Här blir inget Oslo. Inte en chans!
Jag säger till mamma att vi måste tänka ett tag och ringa tillbaka.
Bosnien.
Fikapause i Bosnien. 15 minuter. Klockan är 12.00.
What? När vi redan är en timme försenade. Hur mysig ska denna resa vara egentligen?
Om vi bara visste det när vi sprang för livet till denna buss...
Nu börjar jag seriöst hoppa på sistautvägenlösningar.
Leendet, tänderna och händerna på plats här ska frågas om skjuts till Dubrovnik.
Jag får tillslut napp.
Paret jag hittar vill skjutsa oss, men tjejen i de röda Wayfarer pekar på en silvergrå Mini Cooper med två säten fylld med packning. Det föreslår en taxi.
Vi springer in på fiket. Folk stirrar på oss. Inte ett dugg hjälpsamma, nästintill snäsigt arroganta.
En dam stirrar på Mario innan hon svarar: "Taxi? No," avslutandes med en tung pust rakt i Marios ansikte.
Ute på parkeringen igen hittar vi en buss som går till Sverige.
Det är bara för mycket för mig. Nej nej nej.
Det blir hoppa in i bussen igen, en anings optimistiska att vi kanske kan köra in tiden, kommer vi inte iväg.
En man är nämligen kvar på restaurangtoaletten och spyr.
Den för sekunden positiva Nathalie försvann lika fort som den omotiverat kom dit.
Det är väl den eviga optimisten som bor inuti mig. ”Följ vattnet, det löser sig”.
Efter ytterligare tio minuters väntan åker vi.
Ut ur Bosnien och in i Kroatien igen.
Här dyker nästa trevliga överraskning upp.
En trafikolycka med polis, ambulans, oljetankbil och personbli iblandade på enfilad serpentinväg.
Hur ska vi komma förbi?
Med benen isär, armbågarna på knäna och ett tungt hängande huvud i händerna piskar solen mig i ansiktet, som en ett hånfyllt spratt med extra remmar. Klockan slår 12.45.
Biljettkillen hoppar ut ur bussen och springer fram till oljebilen, som blockerar hela vägen.
När de väl jobbar, jobbar de. Det kan jag ge dem.
Lyckligtvis rullar bussen snart igen.
Läge att informera flygplatsen om att vi blir riktigt sena. Håll incheckningen.
Då kommer ljuset. Kvinnan vi pratar med berättar att flyget är försenat. Det beräknas lyfta 13.50.
Vi kan alltså hinna?
Strax därpå ringer mamma med ännu bättre nyheter. Norweigan säger att flyger är ytterligare försenat, 14.15.
Nu kan vi alltså seriöst hinna.
Vi ringer taxichauffören. Berättar var vi är. ”Okej 20 minuter tar det ungefär innan ni är här jag har en svart Mercedes.”
Svart Mercedes alltså. Grymt.
Vi rullar ner för berget och intar hamnstaden.
Först ut igen och packningen i högsta hugg letar jag upp vår man.
En rund gubbe med spring i benen.
Väl i taxin frågar han hur mycket tid vi har på oss.
Vi tittar på klockan: 13.40.
"Vi ska vara där nu! Ajde! "
Okej. Han kör som en hjälte. Samtidigt ringer han till flygplatsen.
”Planet till Stockholm?” Så mycket uppfattar jag. Sedan berättar han att
flyget har inte landat än. En timme sent! 14.30.
13.55 skramlar vi ihop våra sista Kona och kutar in.
Där är disken, öppen!
En kvinna kommer ut: "Are you Krestalica?" "Yes" "You are a lucky man!" ropar hon.
”Åh ja vi veeet,”
utropar mitt leende och tackgester.
Biljetten i handen Gate 4. Spring i 180. Tullen. Boom det är kö.
Jag frågar på min trevligaste engelska om vi möjligtvis skulle kunna få gå före då vårt flyg går om tio minuter (tio fingrar upp). No problems!
Jaaa tack.
Nu när vi tror allt är grönt kommer Passkontrollen.
Vi langar fram passen.
De tittar på oss, vi tittar på dem. Det upprepas. Men inga pass tillbaka.
De knapprar på datorn.
Deras neutrala miner byts snart ut till väck i pannan och suspekt blick.
Mario har provisoriskt rosa pass från Zagreb, då fotot ramla ut på det riktiga passet.
De ställer frågor. Jag fattar ju ingenting. Kroatiska. Mario förklarar något som jag tror är det jag skrev ovanför.
De släpper tillslut igenom oss.
Gaten står rakt framför oss. Folk. Kö. Jag hör svenska.
Fantastiskt!
Plan, moln, AC, luft, mat, sömn. Mardrömmar om att vi fortfarande är på den där bussen.
Stockholm Arlanda.
Stockholm Vasastan.
Nu sitter jag med te i min hand och ska snart tillaga brunch med MTV’s Ed Lover Dance i bakgrunden.
Gammal helig hiphop.

Idag fyller Gigi år. Grattis!
Fast vi firade henne redan förra fredagen på mitt favoritställe bâoli i Cannes.
Det såg ut lite så här.

Jag gör mig i ordning.

1. Skor - Marc by Marc Jacobs.
2. Väska - Furla.
3. Klänning - Monki.
4. Halsband - Spansk marknad.

Gigi fixar profilbild för hennes nya jobb på L'Oreal eller nått.
Hot.

Me and Gigi.

Jag och Carro satt bak i bilen.

We had so much fun!

Gig hade superfina skor på sig. Lite Birgitte Bardot över dess tycker jag.

Middagen.

Delikat Sushi som skulle avnjutas.

Mata varandra. Varför inte?

Sedan kom jag på den briljanta idén att stoppa hela wasabin i munnen.

Partytrix?
Att jag ska alltid vara värst. Suck.

Carro hade något lurigt på gång.

Vår franska vän Paul!

Jag & Karolina. Stora halsband var grejen den kvällen.

De har till och med klädda cigarettpaket som man köper av en kvinna med cigarettlåda.
Flott!

Oops.

Victoria Secrets var där och firade 08/08/08.

Mitt andra partytrix var sju olika färger på nagellack.

Les filles.

Let's go dancing!
Vi blev kompisar med ett störtskönt gäng från Dubai.
Det dansade tokigare än tokigast.

Au revoir.

Bog bog bog.

Efter Frankrike blev det Italien.
Efter Venedig blev det Kraotien.
Vackraste vackraste.
Inget Internet.
Update kommer snarast!

En liten blomma under tiden.

Ljubi.

Salut Marseille!

I onsdags besökte vi Marseille.
Hamnstaden var inte alls smutsig.
Den var super!
Jag gillar ju ankare. Titta ett grande!

Sedan hann vi inte mer än bli hungriga förrän vi hade lockats ombord på denna härliga restaurang.



Mastar och segel. Så härligt.

Gigi.

Tonfiskslunch och fisksoppa, fast den fick inte vara med här.
Därefter spankulerade vi runt i staden vi inget kände till.
Det var supermysigt.
Och varmt.

En liten pause,

och gatukonst.

Fick mig att tänka på Marc Jacobs?!

Sedan när Karolina lurat upp oss i bergen, och shopping ville vi ner och svalka oss.
Vi slog till på ett litet fik.

Moi.

Expresso och glasskula.
Titta vad proffsigt med sked & vatten till.

Jag är svag för gamla vykortsfotografier och gamla reklambilder.
Även kylskåpmagneter med något riktigt franskt motiv på.

merci.


Puss & Kram.


Mina kostar 94.
De bara spricker.
Det e mode.


Puss & Kram.

08/08/08

idag.
sol.
monstervågor.
galskrik.
skratt.
nagellack i sju olika färger.
champagne.
ärthummos.
musikkvitter.

nu,
ikväll.
troppan-musik.
fira gigi.
cannes.
bâoli.

puss

nu blir det disco!

Bon soir!




Favorit i repris med.
Glitterfjäril i håret från Klippoteket när jag gick i 7.an och var Spice Girls.

Nu ska jag bjuda mina systrar på detta

macaronis!


DISCO!

Klänning: Tiger
Skor: Marc by Marc Jacobs

Nu blir det Monaco och Jimmy'z.
Ha en underbarkväll.

the skirt.

När jag kommer hem till Stockholm ska jag gå och se utställningen Eklips - Konst i en mörk tid - på Moderna museet.
Favoriten är Michaël Borreman. Nysurrealistisk stil.
Här med "The Skirt".

Precis "The Skirt".



Just var i Marseille igår. Blev lite shopping.
Här är min favorit.
En provdocka av järn.

Den kommer att passa så bra hemma hos mig.

Tralallalaa...

en tisdag på rivieran.

Dagarna här är som i en svunnen tid.
Igår var vi på min favoritplaya Mala i Cap D'ail.
Det såg ut något i stil med detta.

Utsikten från trapporna ner till den lilla oasen.

Gigi, jag och Carro tipp tapp..

Gigi köpte världens finaste parasoll.

Jag läser en bok om Buddhismen

Vi flyttar upp till Club Eden för lite chill.


Carro jobbar.

Solhatten är vår bästa vän.

Partytrix?

Lunch.

Rosé i platsväska fylld med is gillar vi.

Vi hugger in.

After Beach.


Four is the magic number.

Nu blir det Marseille!
Ciao darlings.

walking in the sand.


Ett körbär från mig till er.

"Tiders dagar,
Dagars tider"


Jag har det fint.

Bonjour Nice!

Salut!

Nu befinner jag mig på Rivieran. En dag avverkad och nu blir det Cap Ferrat.

Jag satsar på LV resort 2008 style.com

Nu flög vi igen, mina små pärlor Lykke Li & Veronica Maggio.
Om Veronica Maggio är ett måndagsbarn så är jag ett söndagsbarn - inbillad kärlek.
Något som slog mig när jag hade fönsterplats var hur inrutat vårt samhälle är.
Inte bara som företag och stat utan rent estetiskt.
All mark, väg, gård, plantage och parkeringsplats är ett enda stort rutmönster.
Tidigare har jag reagerat över syn, men inte reflekterat.
Måste allt vara så perfekt?
Är hårda linjer och avgränsningar perfektionism?
Det känns ju snarare ologiskt att vi rationaliserar upp jorden som egentligen är ett litet mästerligt pussel i sig.

Medan jag tillbringar nästan tre timmar ut mot dessa rutnät träffar jag även på lite annat.
Moln, bergstoppar och en annan värld.
Som ett tunt lager, nästan oidentifierbara, seglade de mörka riddarna ur Sagan om ringen spöklikt förbi mig.
Jag rös till lite för att snart hamna på kal vandringsfärd bland glesa pudermoln och solsken i min nacke.
Tills jag mötte bergen.
De där bergen jag tror bara var vanliga visade sig var Krambjörnarna.
Ja det är sanning! Där står de alla uppradade med hjärtan, stjärnor och regnbågar på magen.
Det första jag tänker är: " Månskensregn förinta!"

När jag var liten var Krambjörnarna, Trasdockorna, Cat Dog, Chuckie, Joakim von Anka och Doktor Snuggles min favorit serier. Vilka var era?

Om jag var kvar i Stockholm nu skulle jag shoppa denna på Karen Millen-rean ca 800 pix.

En alldeles egen liten Carrie-klänning!

Nu säger jag bisou på er alla!

Farväl Stockholm!

Hej!

Nu sitter jag på Arlanda och ska snart gå på planet.
Med mina nya magasin och frukost i högsta hugg tror jag det här blir en utomordentlig resa.
Har datorn med mig så ni får snart veta vart jag tagit vägen, stay tuned...
Annars så ses vi om två veckor!

Dior couture spring 2008 style.com

puss.

marc and i thought: "why not take a little walk?"

Idag vaknade jag upp fuktig.
Det klibbade nästan.
Det kändes som jag var utomlands. I tropikerna.
Jag måste upp!
Idag ska det ju fixas.
Fortfarande i min dimma staplar jag mig in till vardagsrummet och slår på teven.
Sätter mig på den pyttelilla hörnan av min enorma soffa med bena uppkrupna tätt intill mig och jag haffar remoten.
Trycker på nian.
Lutar mig tillbaka på den lilla plutten och tittar upp i taket.
Blicken iakttar rummet som om det vore för första gången den var där.
Fastnar på en av min favorittavlor

och sedan den andra.

Rosemond som min pappa en gång köpte av Björn Borg på 70-talet. Lite kul tycker jag med historia.

Men den drömska komat avbryts drastiskt av något igenkännerligt. Amerikansk försäljning. Va? Är jag i USA?
Helt plöstligt vill jag har apelsinjuice och Eggos (våfflor) och hallonsylt.
Så här var det nästan varje sommar när jag växte upp.
I mitten av sommaren åkte vi 4-5 veckor till USA.
Las Vegas första stoppet där våra vänner bor, och sedan bildade vi alltid ner till LA, La Jolla och San Diego.
TV-program avbröts var tredje minut av reklamavbrott som dessa.
Denna fördömda TV Shop.

Anyway. Jag var inte där. I miss it!
Frukost, spring i benen, tvätt, ner på stan.
Och titta dessa fick följa med hem.

Dova ballerinarosa Marc by Marc Jacobs strapped peep pumps

MRS H hade bara ett par kvar och det var till mina fötter.
Det gör så ont av lycka att jag gått runt i dem hela kvällen för att bota det goda onda.
Det är faktiskt de skönaste klackarna ever.
Lite detaljer kanske?

De fina knäppendetaljer tycker jag.
De två undre ligger liksom parallellt med varandra medan den övre är något förskjuten utåt.
Så smäck ögonvilla. Blir mycket skönare harmoni med lite asymmetri.

Klacken.
Till så vackra skor måste man givetvis ha fina knästrumpor.

- Hej Marc!
- Hej du vännen.

Vi trivs rätt bra tillsammans.

Marc och jag bara promenerar. Kan liksom inte ta av mig dem.
Tror vi två ska sova tillsammans i natt.

- Bonne nuit mes chèries!

solförmörkelsen.


Spring ut nu och titta 11.42 i Stockholm för maximaleffekt.
Ta med en CD-skiva och titta genom den!

puss.

RSS 2.0