ruddy

I helgen såg jag Flawless med Demi Moore.
Denna gång var hon nästa lika vacker som hon är i Bobby.
Det hela utspelas i London under 60-talet.
Demi jobbar i ett mansdominerat samhälle, som en diamantspecialist.
Trots hennes specialism, saftiga humor och starka karaktär kan hon inte slå männen.
Hennes mamma har talat om att hon aldrig kommer att kunna besegra dem.
Som ensam kvinna, förutom sekreteraren förstås, brottas hon i det mansträsket.
Med hennes klisphet och förmåga att överlista ryssarna skjuter hon snart hål i sin egen fot.
Hon får inte den givna befodran som vice chef, utan titeln snos snopet framför hennes näsan och tio gubbar.
"Du borde ha fått den platsen," säger en yngre man. "Chefen har säkert sparat en bättre befodra åt dig."
Om det ändå vore så. Tur att städaren finns.
Det är tack vare honom som hon snart upptäckeratt det inte alls finns någon befodran utan snararen ett pappersarkiv med dödlig text, som kan bli hennes öde.
Att vara ensam kvinna i 38 års ålder är ingenting.
Det är här det hela börjar.

Demi och diamanter.
Det ni!





Glasögonen.


Städaren och Demi.

The deal is closed.

Translation: I saw Flawless. See it.