hon är det.



Idag slog hösten Stockholm rakt upp och ner för det var inte löven på marken bara, utan det var kylan hon själv.
När jag lite överduktigt läst ut min bok tog jag cykeln först till skolan och sedan till jobbet, men till min glad samt stora förvåning insåg att jag var över en timme tidig beslöt jag mig för att svänga av och istället för den så vanliga Birger Jarlsgatan ta Karlavägen till arbetet.
Nathalie skulle titta på inredning.
Ja checka lite sköna inköp för hall, garderob och vardagsrum. Färger. Fint.
Det fick blir det Hans Mikael för kuddar och Design Torget. Trevliga 15 %.
Hur som haver, på min tripp dit var jag bara tvungen att stanna till på mitt favorit galleri: Lars Bohmans Galleri.
Här slogs jag av den underbara utställningen av den exceptionella damen Linn Fernström.
Hennes tavlor slog volter inuti min mag. Åh herregud vad glad jag blev.
Ville bara, när folk tittade bort, hoppa upp och haka loss den galet grandiosa tavlan iklädd skvättar av mirkakulösa färger, av den föreställde vackraste egendomligaste flickan någonsin. Rulla ihop och kuta ut och iväg med henne på min cykel. Ingen skulle någonsin förstå någonting och när de kom för att hälsa på mig i mitt hem (när jag blivit stor) var det inget konstigt med att flickan där hängde i mitten på den stora vita väggen i hemma i min runda salong.
De kunde ana, frysa till lite, eller förresten slå vad om tusen att hon på tavlan var exakt precis den kvinnan de hade skymtat för 20 år sedan.
För strax därpå avbryta sig själva med: "Ack nej vad dum jag är, men påminner påminner gör hon, men nej nej det kan bara inte". Inte ens ägarinnan skulle kunna ana.
För där bodde hon den lilla, lilla flickan på den stora, stora duken som en inventarie hos Nathalie.
Mitt hem. Mitt hus.

Så vad var det som tog mig stormen idag?
Jo något i olja på männsikor som är så detaljistiskt fina så man kan tro att hon dragit fotografier i Photoshop och det kommer ut som tecknart. Förstår ni hur jag menar?

Tittititt!


en ljuvlig favorit


knasigt vackert

så lever hon



i fantasin?

Men min flicka, min flicka ser ni inte här. Ni får helt enkelt ta och hälsa på mig om sisådär 20 år när jag lägger dryga miljonen på tavlor.

Translation: Today, not only did the fall hit Stockholm, but so did the coldness herself. On my way to work, one hour early, I felt like stopping by an Gallery. What I found was love by Linn Fernström.



Kommentarer
Postat av: kajsa

Tavlan näst längst ned gjorde mig lite kär. Det är inte ofta, i princip aldrig, som jag blir förtjust i moderna tavlor. Det är helt enkelt inte min tidsålder antar jag. I mitt hjärta vilar de gamla mästarna och sån konst som är minst hundra år gammal. men den näst nedersta. Den är ljuvlig.

2008-09-12 @ 20:01:24
URL: http://aenigma.blogg.se/
Postat av: nathalie

kajsa - den e super!

2008-09-14 @ 12:17:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0