ruddy

sistereden

Tänk att få vakna upp med frostiga rutor.
Iskall, smått rädd, för att vända dig om.
Vända dig om och inse att han inte finns där.
Att hans lena hand inte längre ska kittlar dig så där retfullt.
Att hans vita tänder inte vill blända dig igen.
Krullet inte heller sticka dig i ögonen.
Den alldeles för perfekta kroppen slingrar sig inte längs med din figur.

Men vänd dig om dumma du.
Sluta upp!
Släpp för tusan kudden och vänd dig om.

Isnosen slår strax i.
Hans hand slingrar sig runt din midja.
Ett halvt öga öppnar sig medan ett par framtänder kikar fram.
Du måste snart blinka.
En, två, tre, gånger.
Det där stickiga.
Varma läppar möts.
Isnosen är som bortglömd och imman får glasrutans frost att tyna.
Vackra, vackra morgon.

Att cykla längst med New Yorks gator på en skranglig cykel i vår ska jag göra. puss.

Translation: Look i'm definitely buying myself an old bike this spring.

Hej!

Jag fikar medan jag försöker komma underfund med alla tusen inloggningsuppgifter.
Det hela gör mig smått galen.
Allt ska nås online och allt funkar inte.

Nåja, jag bjuder på lite live från New York istället (klicka på bliden eller texten).

videoblogg

puss!

Translation: Me having coffee, videoblog.

Titta vad som trilla ut min låda i morse.
Den vackraste damen.

"she had made yet another wise shopping decision"

När jag vände på den fanns det ett meddelande.
Ja, man får läsa det som står på baksidan av vykort.
För hur tråkigt skulle inte brevbäraren annars ha?

kattis du är ju för söt.

Mer lappar, vykort, brev, för kom igen hur glad blir man inte?
Jag ler i alla fall bra länge.

Translation: Look what I found this morning.

Kattis gav mig bokstavligen Kisses i en låda.
Lite som i förskott på alla-hjärtans-dag.
Väldigt gulligt måste jag säga.



Translation: Kate gave me some american kisses.

Igår samlades vi på Elverket.
Jag hade en hej då-brunch.
För nu har jag nämligen flyttat till New York.
Jag ska berätta allt om det snart.
Fast först alla fina från igår.
En blandning av mina och Sandras bilder.



sandra och jocke var där

även jonas, trisse och ludde

jag kände för lite choklad och scrumled eggs
hmm..


och för att se ut så här

tillsammans med en bloody mary


carro och frida

vi gräddade egna våfflor

mm...



hela familjen


oops!

monkey boys

mycket skratt så klart!

men gos

efter fler timmars brunch hoppade vi över till sofforna för lite brunchöl


kram

ludde och jag avslutade med lite macarena dans, som sandra så fint pysslat ihop!

Translation: Yesterday I had a bye bye brunch with my best friends because I've just moved to New York.

Igår var det lillördag.

Vad gör man inte då om traskar till Tranan och insuper miljön?


med lite rött


den gröna skinnkjolen.
åh vad jag varit kär i den på sistone!

hade den idag också.

petra råkade trilla förbi när sandra stod ute.

vi sa joina oss!

s som i sandra


jag, ytterst suddig


lampkonst


sandra gull

puss!

Translation: Our little saturday.

God dagens min kära läsare!

Vet ni vilka två svenska låtar som flög rakt in i mitt hjärta 2008?


Veronica Maggio - Stopp



Håkan Hellström - Kär i en ängel

Translation: These two Swedish songs hit my heart 2008.

Nu är jag klar med min magister!
Jag tror inte ni vet hur skönt det här känns.

Gud alltså.

Låt oss fira lite!




roise hardy

Translation: I'm finally done with my Master thesis!

Idag blev jag inspireras jag av rosa, stora rosetter och dessa kvinnor.



Translation: Today's inspiration - pink, big bows and these women.

om att dansa balett.
när jag var tre år ville jag börja dansa balett.
jag tjatade dag ut, och dag in.
men inget verkade hjälpa.
envis, och ibland lite oförstående om hur mycket man kan tämja på gränsen, fortsatte jag.
inte för att jag visste att dessa smått negativt klingande adjektiv existerade, men sån var jag.
är?

en dag bara hände det.
jag skulle få åka till balettakademin.
det här var klart någonstans man dansade.
det hörde ju jag på namnet.
jag målade upp en opera med marmorgolv.
och nästan precis så var det.
visuellt - mja, men känsla långt där ner, inuti magen.
den gjorde frivarv, tusen gånger om.

första dagen.

karmenrose

iklädd min violetta balettdräkt, en enkel volang med trekvartsärm.
vita skinnskor.
inga krusiduller.
bara en stor toffs runt knuten (det var åttiotal), som jag självklart nålade fast själv.
jag minns inte om mina föräldrar var med in i salen eller inte.
jag tror inte det.
men alla dessa föräldrar.
inte nog med deras närvaro, de täckte spegeln.
vad var grejen?
jag minns att jag tyckte de som bölade förstörde.
och de vuxna.
varför var de här och grät?
vad plågades de av?
jag kunde bara inte förstå för jag hade ju så längtat till denna dagen.
jag menar det här var ju skitkul.

första balettstegen.

tiquis

krokodilhoppet.
min favorit.
och höga ben i luften.
det var som att flyga.
med tiden blev det här en längtan till varje eftermiddag.
slänga mig över golvet.
galet befriande.


ryssland.
jag tänkte att jag skulle berätta lite om min danslärarinna.
hon hette ann-marie och hon var stereotypen ryska.
en ballerina.
stålig som en svan och sträng som en häxa.
fast bakom denna perfektionism dolde sig värme.
hon älskade dansen och det smittade av sig.
jag vill tro att med tiden växte något speciellt fram.
jag tyckte om henne.
vilket jag typ var ensam om.
känslan genomsyrades och jag fick ofta visa spagathoppet, grand plié och slänga ben omrking mig.
en dag avbröt hon oss.
snart satt vi alla framme vid speglarna i en ring.
sittandes var vi så nyfikna på vad hon skulle säga att vi hoppade runt som obotligt spattiga myggor.
namn rabblades upp.
jag hängde inte riktigt med.
sedan kom orden bara.
"grattis nathalie nu ska du få börja dansa balett på riktigt".
"va?"
blyg som jag var vågade jag inte fråga vad hon menade, men jag kikade snart upp mot henne.
då förstod jag av hennes leende, som talade, att det här var något ännu bättre.
fem år, yngst och i extas.

högre nivåer.
mer avancerade steg.
åren började springa 100 meter.
swoosh.
jag dansade på, utan att egentligen stanna upp och förstå hur roligt jag hade.
fast vem gjorde sånt som liten?
en eld som inte gick att ta död på.

allvaret.
jag minns det så väl.
den var en rätt kylig början på hösten och jag skulle söka in till balettakademins elevskola.
jag som trodde att jag alltid gått där.
men snart förstod jag att det var något speciellt.
det var test och grejor.
trots spänningen som byggdes upp var jag inte det minsta nervös.
jag tyckte bara det skulle bli en kul grej.
i väntrummen kunde man lätt ha trott att jag skulle bli uppstressad av mammor som stod och pressade små flickors ben i split och tryckte deras vrister ner i golvet.
själv hade jag ingen där.
visst kunde jag alltid springa ut till min mamma, fast det var ju inte dansen.
jag dansade. inte mamma. så enkelt var det.
skorna, dräkten, det vita strumpbyxorna, spegeln, pianot, vristerna, knuten - det var balett.
kramarna och pussarna kom sen.
då hade jag ju presterat.
lite som att ta emot ett pris.

vänskap.
jag glömmer aldrig när mina tre bästisar en dag under långlunchen i mellanstadiet drog mig bakom gymnastiksalen.
vi stod snart och huttrade i en sluten cirkel, till höger om kärleksträdet där man ristade in saker som
D + N = SANT.
ni vet fina saker.
den familjära känslan var snart något annanstans.
fram kom en inte så kamratlig stämning.
"nathalie, nu måste du välja. oss eller dansen."
hade jag hört rätt?
hur menade de?
jag förstod inte.
skulle jag välja.
varför?
jag blev utfryst en helg, eller två, från pulkåkandet.
men en dag blev vi bästisar på nytt.
jag tror på något vis att de förstod.
andra vänner kom också.
somliga försvann.
innan denna stora antagningsdagen och besked som skulle lämnas hade jag två riktigt bra vänner.
en annan nathalie (med den fina spetsen) och caroline (med det fina svarta håret).
det var söta, men jag tyckte de var lite mesiga.
det skulle bli kul om med ombyte.
nu skulle jag kanske få hänga med coola tjejer.
till och med äldre.
jag tror aldrig jag tänkte det högt för mig själv, men jag inser nu att det var så.
tuffa tjejer gillade dans och höll inte på tjafsa.
de dansade helt enkelt.
snackade skit i omklädningsrummet.
käkade druvsocker och stylade sig.
fast jag ogillade de som skröt för mycket.
jag var lite mer "upp till bevis".
hur som helst jag hittade dessa vänner.
vi gick igenom mycket smärta samt många glädjetjut.

incidenten.

tommyoshima

en dag tog jag och min vän jonna det naturliga steget att söka in till svenska balettskolan.
vi kom in på provveckor.
det var värsta grejen och tjejerna från vår balettgrupp viskade om oss.
i den nya klassen minns jag att klassen hade en dagbok.
en bok som alla skulle ta med sig hem en dag och skriva i, rita, eller va de ville.
jag tyckte idéen var superfin och jag vill minnas att jag ritade ett par tåspetskor.
plötsligt en dag skedde det.
hur kunde hon?
ett glas med juice.
det var lunchen.
trots detta fatala kom vår danslärarinna fram till oss, specifik till henne, för att säga:
"vet du hur många kalorier det är i det där glaset?"
alla blev tysta.
hon sköt ifrån sig glaset.
vad betydde kalorier?
skulle hon inte äta?
i samma sekund visste jag att jag aldrig skulle höra hemma här.
detta avskyvärda.
jag ville tillbaka till mitt.

B4.
dansens hus.
operan?
jag var tillbaka.
men snart ville jag inte bli ballerina.
jag drömde om showartist som janet jacksson och madonna.
spice girls.
stjärnor på himmeln, matematiska formler.
naturvetenskap.
aldrig mer blödande fötter.
fast äsch, jag sket faktiskt i fötterna.
vem försökte jag lura?
ärligt talat sabbade jag faktiskt svanskotade i samband med ett skämt i klassen.
en kille drog undan stolen från mig, när jag skulle sätta mig.
skitkul, verkligen.
eller som att jag fick achilleshälinflammation när jag och min kompis lekte med en studsboll.
så typiskt mig.
alltid för vild.
aja, tippeletoe allt har en mening.

så vad ni än tycker om, gör det.
oavsett om det är samla på kottar eller spela tvärflöjt.
det är så värt det.

qguillory

Translation: I start dancing ballet when I was 4,5 year old, and it's the best thing I've started.

rosiehardy

En söndagsandning.
Hur vore det?
Imma.
Varma läppar.
Kalla kinder.
Istappsnos.
Gnistrande ögon.
Röda kinder.
Kalla fingrar, som omsluts.
En fot fel.
Ett: "Aj!", som avslutas med en fnissande blick.
Byta ställning. "Rätta till".
Knäna slår i.
"Oj! Ehm..."
Han lutar dig bakåt, tar tag i ditt hår, ruffsar om det och trycker dig på porten och utbrister impulsivt:
"Tusan, nu kysser vi varandra på riktigt."


Translation: I wish for snow.

Darlings, det här till er.
Så snyggt.
Nu blir det utgång med gamla EG-gänget.


puss!


Translation: Love this . I'm going out disco now, kiss!

I slutet av denna fantiska sommar blev det höst.
Hux flux.
Löven raspade under kängorna och vinden slikade en kall längs med ryggraden.
Och på toppen av detta skulle mina bästa kompisar bege sig till Paris.
Linda och Emma, så heter de.

Vi hade en slags bye-bye lunch.
Jag tyckte inte det var lika jobbigt som en av oss.
Hon grät.
En hel del.
Till slut började hon hulka sig tårarna förvandlades till floder av krokodiltårar.
Jag kunde inte begripa, jag såg det så positivt.
Jag minns att jag tänkte: "Jag kommer ju och hälsar på min favoriter! Ingen idé att vara ledsen!"

Fast nu har månaderna gått och jag har ändrat mig.
Fasiken vad jag saknar er.
Man behöver verkligen vänner i vardagen.
Känns så himla tomt utan er.
Jag har typ gått och blivit deprimerad på kuppen, men nu börjar nedräkningen - eller hur!

Trillade över mina iMovies och en försenad video idag, när jag av misstag klickade fel.
Jag vill minnas att jag gjorde den efter din födelsedag Linda med temat: "Födelsedagar och kärlek".
Så här blev resultatet, oredigerat.
En kolossal blandning av oss tjejer under åren 2000-2007.
Gosh vad jag saknar.



Oj abrupt slut!
Haha.
puss.

Translation: This video was done with "birthdays and love" as theme, between 2000 and 2007, with no edits (evidently).

newdesk

Tänk att du vaknar upp en dag.
Medan du tappar upp din tekanna, egentligen inget speciellt med handligen i sig, märker du helt oannoserat pipans form. En rörelse, likt en vattenstråle som kommer för nära negativt laddade vattenmolekyler och avviker från dess raka mönster, har nu fastnat i dess fast form.
Du fortsätter fram till köksbordet, med kannan i handen och tekoppen i den andra.
Tidningens papper frasar mot dina morgonstela fingrar.
Lacket är avfnasat. Du vänder på tidningen.
Upp-och-ner.
Bak-och-fram.

"Ska jag läsa från slutet till början? "

Snart struntar du i idéen, för det ger dig bara huvudvärk.
Istället blickar du upp mot din bästa investering.
Fast den här gången svajar och bugar blommorna, åt dig(?)
Fint.
Du ler.
Stort.

amretasgraphics

För första gången uppskattar du dig själv.
För du är så sjukt bra.
Smått orationellt, men vaddå du mår bra av fina saker.
Av nigande växter, som du valt.
Sedan reser du dig.
Här ska inte läsas någon tidning.
Röda läppar. Det ska du ha idag.
Och håret i en stram ballerinaknut.
Istickt en stor röd rubin, till höger, snett ovanför ditt öga.
Din skönhetsmouche förtydligas och dina drag blir nämligen vackrare.
Pudermålnet är stort som en orkan.
Du rusar ut från badrummet, fnysande.
Stannar till.
Du känner för att klappa på tapeten.


sfv

Vackra sak.

"Tänk om jag sparkar på dig? Kommer ni att buga er då också?"

Du tar på dig dina röda ballerinor.
De kan väl inte göra något ont?





smp

Translation: What if you wake up one day and everything is still the same, but different?

Nu är vintern här.

Jag hittade kanske det finaste ordet idag.
Vinterros.

Visst klingar det vackert?
Jag älskar det.

Jag tänker att jag pulsera fram i snön idag.
Kramsnön knakar under mina skosulor och plötsligt snuddar jag vid något skört.
En liten kvist.
Pudret trillar av och fram träder rosen.
Jag tror inte det är verkligt.
Den är som frosten själv.
Andas jag eller rör vid den, kan den försvinna.
Jag måste röra.
Är den verklig?
Lite som att nypa själv för att inse att det inte är en dröm.


bertilsud

mamluke

Vinterrosor finns.
puss.

Translation: Winter rose exists. Isn't it the most beautiful word you ever heard?

Du måste döda mig.
Ja, du måste döda mig.
Om du lämnar mig.
Då måste jag döda dig.
Men jag kan ju inte.
Du kan inte.
Jag vill inte.
Du måste stanna kvar.
Vi måste stanna kvar.
Vara två.

Det måste vara så.







Vill vara kvar.

Se Twilight, helt enkelt.

Translation: Twilight, love and surrealism, see it.

Jag tittar alldeles för lite på TV nu förtiden.
När jag var yngre såg jag minst en film om dagen och massa såpor och dramaserier.
Jag till om med bandade in musikfilmer för att kunna se dem igen, när jag var sjuk.
Idag har vi ju Internet.
Det hade vi då med, fast jag trodde liksom det skulle försvinna.
Gamla hela VHS.
Det var grejer det.


Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig kom en melodi i mitt huvud.
Nämligen Rederiets.
Ja ni minns väl Tony? Alltid massa mygel för sig.
Eller Beatrice, en tant med pondus. Reidar var ju segast i stan.
Jussi Tola med ryska fuffens och Uno, som skulle frälsa oss med Ljusets ord, haha gud alltså.
Eller Joker, the man, hur mycket saknar man inte den naivt glada bartendern, för att inte tala om glasögonen?




Eller varför inte Skilda världar? Rebecka Bovallius eller Matti Toivonen.
Konstig tvillingkärlek och namnen är nästintill exotiska!

Just det jag älskade Piff&Puff.
Så helt plötsligt nynnade jag:

"Här kommer Piff och Puff
är på språng nu.
Här kommer Piff och Puff
varje gång nu.
Här kommer världens bästa räddningspatrull
som löser fall för din skull.
Här kommer Piff och Puff!"



Jag älskade Luftens hjältar också. För att inte tala om TV-spelet!
Jag bjuder på en till. Disney alltså.


Eller Bullen.
Barnen i Bullerbyn.
Dokumentärer om spännande djur som jeoparder, lejon, hajar och dinosaurier.
Idag är det mest Gossip girl och House.

Translation: A Swedish TV-program from the early 90s.

Hej,

I mitt sovrum bor dessa tre små damer.

Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.

De bodde alla tre i samma hus och utanför huset välde deras fantastiska päronträd ut.

En flicka kom på besök.

Då Tant Bruns specialare var att baka pepparkakor, knäck och chokladkaramell


gjorde flickan inte fel att besöka henne på tu man hand.


fina hjärt- och kakramar.

Tanterna hade även en hund.
Den hetter Pricken.
Men en dag försvann han.

Hjälp!

Och tanter blev så oroliga.
De bestämde sig för att gå varsin väg för att leta efter lilla Pricken.

Tant Grön letade i ladan.

Tant Gredelin gick tills hon kom till en bäck.




Men bums ramlade hon i när hon försökte balansera på den vinglande spången.
Stackarn.

När hon trodde det var över kom otippat de rara barnen Lotta och Petter och räddade henne.
Och tror det eller ej, men de hade även snott tillbaka den lilla Pricken från luffaren.

hjältar.

Snart var äventyret över och de var så ivriga att berätta nyheten för de andra.
Gissa om de blev glada.
Ja, hela staden blev överlyckliga.

tycka om silhuetter.

De blev faktiskt blev upp till festlig middag.
Eftersom barnen varit så hjälpsamma fick de även flytta hem till Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.




Så himla fint namn på en katt, de Esmeralda.
Och så himla udda, men roligt ord, positivhalare.
Som ni kanske förstod var Tant Gredelin min favorit...

Snipp snapp slut så var Elsa Beskow-nostalgin slut.


Translation: One of my favorite books when I was little by Elsa Beskow.