Jag vaknade till en Kate Moss
Här kommer hennes vårkollektion för TOPSHOP inhoppandes i mitt hjärta
till brittiskt skrammel:
Sedan titta så fint. Vem är denna fagra kvinna? Jag vill vara som henne.
Lollipop...
till brittiskt skrammel:
Sedan titta så fint. Vem är denna fagra kvinna? Jag vill vara som henne.
Lollipop...
I love you, I love you, I love you soo...
And I'm heartbroken...
puss.
Majestätisk bädd
Serena må vara relaxad,
Vanessa sprudlande,
men Blair hon är majestätisk.
Vanessa sprudlande,
men Blair hon är majestätisk.
CHARLIE'S ANGELS
Karin & jag starring: Kris Munroe & Kelly Garrett
Igår hade Carro inflyttningsdrink med Charlie's Angels-tema. Mycket riktigt följde vi temat tillskillnad från andra. Väl där blev det härligt blaskiga cocktails med alldeles för mycket frukt i charmanta plastglas. Till Carro hade jag bränt en skiva kvällen till ära. Den slängdes direkt på och vips så var 70-tals andan där. Underbart! Jag och Karin var då inte sena på att hugga in på snittarna och vår favorit: "Brie med päron". Did we eat it all? Jag tror det, haha. Eller inte Brie-osten då. Efter lite härliga moves, upp-peppad stämning och överfull lägenhet bar det av mot riche. Vakterna blev alldeles till sig och lyckosamt nog hann vår nyblivna singelväninna tajma oss. Medan trion: jag, Karin och Karolina dansade in i våra 70's braxor fick Freja do her 50's. Hon hade för övrigt en alldeles fabulös outfit med midjehög pennkjol, blus, minikofta, Marc Jacobs-väska och pälsöronpuffar. Allt i knallgult, rött och beiget (hoppas det fastnade på någons kamera så ni kan få se). Anyway där inne träffade vi alla bl a Sandra & Ludde, Johanna & CO, Sebbe, Fredrik, Jocke, Emma, Poffa & hela Älgö.. haha och massa massa fler. Dekadensen hade precis börjat då det snart var dags för mer. Berns och en Carro & Bea sammanstrålade. Åh hihi jag fick en present från Bea som kom från Erika - prickig partyhatt. Snacka om superkalas! Väntar otåligt på bilderna från igår. So stay tuned. Så länge bjuder jag på lite inspiration från Charlie's Angels intro:
Dagens collage
Dagens collage:
När jag, Sandra och Jonna gick i högstadiet brukade vi alltid ta massa mysiga fotografier i fotoautomaterna.
Vi var väldigt stylish och man kan nästan tro att vi klädde ut oss till bilderna. Men det gjorde vi inte.
Möjligtvis posade. Men hur får man en lyckad bild annars?
Det var helt enkelt en hobby.
En otroligt rolig, fin och kul hobby. Ja, för titta nu har jag ju massa fina minnen och foton.
Detta kollage bor i mitt sovrum och är bara ett minimalt stickprov från den tiden.
Jag tycker att de är lite mysigare än vanliga bilder.
Något som nästan gör det hela ännu roligare och minnesvärt (som Sandra så gärna retar mig för) är att jag fört otroligt detaljerade beskrivningar på baksidan av varje fotografi.
Därför tänkte jag faktiskt bjuda på dessa, kort för kort, från vänster till höger, ordagrant utan censur.
1. 1999: Sandra och jag leker lite... hihi... Vart tog allt godis vägen? Nathalie? Eh vet ej?
2. 1998: Det är jag och Sandra som tagit kort. Inte så bra men... Det var kulit! Snart börjar vi 8:an.
3. 1998: Oj, när kom andra blixten? Nära som nära. Sandra och jag blev inte så nöjda så vi beslöt oss för att ta nya kort... Resultatet av det får ni se...
4. 1999: Sandra Zig-Zag och jag.
5. 1998: Kanske inte det bästa, lite långt ifrån. Det var jag och Sandra. Vi gick och shoppade den dagen!
6. 1998: Det är jag och Sandra den 1 September i 8:an. Jag har Rocky-Billy lugg för första gången i skolan. Vi är Raggare på båda korten.
7. 1998: Sandra, Jonna, jag tog kort den första april (vilket skämt). HIHI. Onsdag i 7:an. Och idag var Pernilla och Natanell och hämtade gratisbiljetter till Leos nya.
8. 1999: Vippe, jag, Sandra "Bond-brudarna".
9. 1998: Det är jag och Sandra den 1 september i 8:an. Jag har Rocky-Billy lugg för första gången i skolan.
Vad vill jag säga med detta då?
Jo, att vänskap är otroligt viktigt och man har nog inget bättre.
Så vårda den vänskap du har och skäms inte för vem du var eller är.
Jag tycker nog mest att vi var rätt gulliga...
Paris för en förmiddag.
Idag hade jag en av min drömmars dagar.
Efter knappa 1,5 timmes sömn ringer väckarklockan min på halv sju.
Bara för mig att kliva upp. Kvart i åtta på Söder var det som gällde.
Kvart i åtta, ringer min naprapat och undrar var jag är. "PÅ VÄG, PÅ VÄG!
Sitter på 2:an," ursäktar jag mig. "Aha, okej med då så då är du ju snart här!
Ring om du inte hittar," kvittrar hon glatt tillbaka. Vilken morgonpingla!
Vädret hade redan gjort mig till en solknippe, men detta, detta gjorde
mig superglad. Min knappa sömn var nu som bortblåst. Till min glädje
upptäcker jag snart att jag fått med mig mina solglasögon. Lovely! Väl
vid Chokladfabriken och solglasögonen på letar jag upp Fjällgatan och
får en rekordsnabb behandling. Pyntar och beger mig mot Skånegatan.
Väl där hittar jag det underbaraste caféet. Jag vet att jag är lite efter här,
men jag är faktiskt ingen söderböna. Så Sacré Coeur det blev. Nio på
morgonen. Jag beställer min frukost. Beståendes av en jättemumsig
smörgås och nyttighetsshake, med ingefär och diverse mumsiga saker.
Ja, jag har alltid gillat sånna där konstiga grönagula drinkar. Min mamma
är ett vitaminfreak! Man fick t o m sugrör till så gissa om det förgyllde
mitt sällskap med Fashion Marketing-boken jag tagit med. Min plan blev
snart ganska kristallklar. Efter jag avverkat kapitelet skulle det bli second
hand-shopping i SoFo...
Ja, då var det ju så att det där lilla kapitlet blev det lilla kruxet m a o det tog
sin tid... Fast det gjorde verkligen inget. Det fanns liksom så mycket fint att
iaktta hela tiden, vilket kanske förklarade det min slowmotion-läsning... Det
var många mysiga kamrater som satt och hade sin torsdagsfrukost fram till
elva. Andra ensamma själar som jag kom in antingen tomhänta för lite mat
eller med sina datorer. Ska vi göra sällskap där snart med våra datorer?
Eller utan? Jajajaja! Musiken som spelades gjorde mig alldeles varm i själen.
För att inte tala om färgkontrasterna och alla dessa fina detaljer. Och servicen.
Utmärkt! Jag fick t o m ett nytt ljus när mitt frukostljus var på väg ned. Sötast
var alla tavlor och speglar som hängde ovanför frukostbuffén. Men även
toaletten och dess skylt. Jag var liksom fast i den franska drömstaden - Paris
för en förmiddag. Följ med mig:
Underbara väggen ovanför frukostbuffén
Sacré Coeur från hörnan min. Om man kunde fånga melodin...
Inte utan mina solglasögon...
Ljus och läskande lemonad
Badrummet
Rosor, grönt, blått, guld och mera ljus
Fashion Marketing
Ladies
Vid tolv stod jag inne på Stadsmissionen raffsandes bland smyckena då
jag plötsligt hör en röst. Utan att hinna tänka vem det är eller vända mig
säger jag lite frånvarande (fortfarande fast i min franska dröm): "Jaaa Katta...
Vad är det?" Och precis när jag hör mig själv säga det vänder jag mig om
och där, ja gissa, just precis där står hon Katta. Min gamla klasskompis.
Trevligt värre! Intressant det där hur man liksom känner igen vissa vänner
som man varken sett eller hängt med på år och dagar. Ibland nästan lite
spooky, eller hur? Efter min rivstart tackade jag kassörskan och begav mig
till tjallamalla med 4 halsband, 2 armband, 1 blus, 1 pälsmössa och 1 hår-
kreation rikare. Wiwi.. Även härinne fanns det massa fint. Men jag gick
faktiskt bara loss på ett par fisk-örhängen, men ack så fina! Ni vet sånna fisk-
smycken från 30-talet, fast i ny form. Hoppla, hoppla, mera shopping och jag
blev fast på Lisa Larsson. Otippat. Haha. Där hittar jag världens mest mest
mest bedorandes lilla frasbit. En armbandslös, korsettfixerad vit Laura Ashley-
klänning och till det en guldrosberlock. Åhå. Nu var klockan runt två och sushin
kallade. Dock blev det ingen utsvävare för nu var jag på shoppingsprång. Lalala..
Efter ett avverkat SoFo och glada miner tror jag att det kommer att bli ett par
Acne ljusa L.U.V/Okej. Götbacken var ju givetvis tvungen att få sig ett besök.
När man ändå är här! Ett par American Apparel matta latex tights, rosa klänning
och vit poncho-liknande sak. Begav mig sedan till Åhléns för jag behövde vita
strupbyxor och ansiktsmask. Gud gissa om jag var dödens död när jag klockan
sju staplar in i min lyan. Men det gör inget för dagen var en dag med guldkant.
Och yes Emma jag är fortfarande sugen på shopping! Så imorgon lär det ju bli en
kortis förbi Upplandsgatans utförsäljning. Luella vore ju inte helt fel! Spännande.
Kul att ni orkade läsa hit. Det blir en liten bild på klänningen och fiskarna.
Vad matchar inte bättre än Laura Ashley på Laura Ashley bakgrund?
De små fiskarna...
Nu ska jag klippa av klänningen till hälften samt sy in den lite i livet.
För sen blir det poff, brak, kanon en underkjol och ett mästerverk.
Sov sött alla fina.
Efter knappa 1,5 timmes sömn ringer väckarklockan min på halv sju.
Bara för mig att kliva upp. Kvart i åtta på Söder var det som gällde.
Kvart i åtta, ringer min naprapat och undrar var jag är. "PÅ VÄG, PÅ VÄG!
Sitter på 2:an," ursäktar jag mig. "Aha, okej med då så då är du ju snart här!
Ring om du inte hittar," kvittrar hon glatt tillbaka. Vilken morgonpingla!
Vädret hade redan gjort mig till en solknippe, men detta, detta gjorde
mig superglad. Min knappa sömn var nu som bortblåst. Till min glädje
upptäcker jag snart att jag fått med mig mina solglasögon. Lovely! Väl
vid Chokladfabriken och solglasögonen på letar jag upp Fjällgatan och
får en rekordsnabb behandling. Pyntar och beger mig mot Skånegatan.
Väl där hittar jag det underbaraste caféet. Jag vet att jag är lite efter här,
men jag är faktiskt ingen söderböna. Så Sacré Coeur det blev. Nio på
morgonen. Jag beställer min frukost. Beståendes av en jättemumsig
smörgås och nyttighetsshake, med ingefär och diverse mumsiga saker.
Ja, jag har alltid gillat sånna där konstiga grönagula drinkar. Min mamma
är ett vitaminfreak! Man fick t o m sugrör till så gissa om det förgyllde
mitt sällskap med Fashion Marketing-boken jag tagit med. Min plan blev
snart ganska kristallklar. Efter jag avverkat kapitelet skulle det bli second
hand-shopping i SoFo...
Ja, då var det ju så att det där lilla kapitlet blev det lilla kruxet m a o det tog
sin tid... Fast det gjorde verkligen inget. Det fanns liksom så mycket fint att
iaktta hela tiden, vilket kanske förklarade det min slowmotion-läsning... Det
var många mysiga kamrater som satt och hade sin torsdagsfrukost fram till
elva. Andra ensamma själar som jag kom in antingen tomhänta för lite mat
eller med sina datorer. Ska vi göra sällskap där snart med våra datorer?
Eller utan? Jajajaja! Musiken som spelades gjorde mig alldeles varm i själen.
För att inte tala om färgkontrasterna och alla dessa fina detaljer. Och servicen.
Utmärkt! Jag fick t o m ett nytt ljus när mitt frukostljus var på väg ned. Sötast
var alla tavlor och speglar som hängde ovanför frukostbuffén. Men även
toaletten och dess skylt. Jag var liksom fast i den franska drömstaden - Paris
för en förmiddag. Följ med mig:
Underbara väggen ovanför frukostbuffén
Sacré Coeur från hörnan min. Om man kunde fånga melodin...
Inte utan mina solglasögon...
Ljus och läskande lemonad
Badrummet
Rosor, grönt, blått, guld och mera ljus
Fashion Marketing
Ladies
Vid tolv stod jag inne på Stadsmissionen raffsandes bland smyckena då
jag plötsligt hör en röst. Utan att hinna tänka vem det är eller vända mig
säger jag lite frånvarande (fortfarande fast i min franska dröm): "Jaaa Katta...
Vad är det?" Och precis när jag hör mig själv säga det vänder jag mig om
och där, ja gissa, just precis där står hon Katta. Min gamla klasskompis.
Trevligt värre! Intressant det där hur man liksom känner igen vissa vänner
som man varken sett eller hängt med på år och dagar. Ibland nästan lite
spooky, eller hur? Efter min rivstart tackade jag kassörskan och begav mig
till tjallamalla med 4 halsband, 2 armband, 1 blus, 1 pälsmössa och 1 hår-
kreation rikare. Wiwi.. Även härinne fanns det massa fint. Men jag gick
faktiskt bara loss på ett par fisk-örhängen, men ack så fina! Ni vet sånna fisk-
smycken från 30-talet, fast i ny form. Hoppla, hoppla, mera shopping och jag
blev fast på Lisa Larsson. Otippat. Haha. Där hittar jag världens mest mest
mest bedorandes lilla frasbit. En armbandslös, korsettfixerad vit Laura Ashley-
klänning och till det en guldrosberlock. Åhå. Nu var klockan runt två och sushin
kallade. Dock blev det ingen utsvävare för nu var jag på shoppingsprång. Lalala..
Efter ett avverkat SoFo och glada miner tror jag att det kommer att bli ett par
Acne ljusa L.U.V/Okej. Götbacken var ju givetvis tvungen att få sig ett besök.
När man ändå är här! Ett par American Apparel matta latex tights, rosa klänning
och vit poncho-liknande sak. Begav mig sedan till Åhléns för jag behövde vita
strupbyxor och ansiktsmask. Gud gissa om jag var dödens död när jag klockan
sju staplar in i min lyan. Men det gör inget för dagen var en dag med guldkant.
Och yes Emma jag är fortfarande sugen på shopping! Så imorgon lär det ju bli en
kortis förbi Upplandsgatans utförsäljning. Luella vore ju inte helt fel! Spännande.
Kul att ni orkade läsa hit. Det blir en liten bild på klänningen och fiskarna.
Vad matchar inte bättre än Laura Ashley på Laura Ashley bakgrund?
De små fiskarna...
Nu ska jag klippa av klänningen till hälften samt sy in den lite i livet.
För sen blir det poff, brak, kanon en underkjol och ett mästerverk.
Sov sött alla fina.
Prydd i karamellfärger, fransk pop, öppen balkong och mina bara ben ett par oknytna converse.
I natt drömde jag att jag bodde i ett slott.
Jag tillhörde den franska ätten.
Och jag betedde mig inte alls som en blivande drottning.
Jag var busig som ett troll.
Längs med dagarna sprang jag runt i slottsparken och fångade kaniner.
De frasiga klänningarna var inte alls fyllda med gräsfläckar.
Envisar prinsessa fanns inte.
Jag avskydde pudret och jag älskade mina fräknar.
För att inta tala om mitt hår.
Det ville jag definitivt inte ha uppsatt.
Det skulle fladdra fritt och därför lät det bara växa och växa.
Det var inte alls passande.
Hela hovet skrockade.
Rykten gick att jag var oäkting.
En natt bedrog min påkläderska mig.
Hon hade fallit för grupptrycket.
Med glänsade sylvass sax stod hon där.
Med skräcken i ögonen och gråten i halsen lyckades jag till slut parera den ondskefulla demonen.
Dagarna gick och mina lockarna böljade snart ner till knävecken.
Det var som att ju mer sol håret fick desto mer ville det ha.
Jag var så opassande.
En dag bubblade mitt skratt så hejdlöst att jag trillade ner i fontänen.
Det retade totalt gallfeber på hovet.
Alla, exakt precis alla, ville bli av med mig.
Men jag brydde mig inte.
Inte heller gjorde mor och far det.
Snarare tvärtom.
De älskade hur jag omedvetet skakade om hovet och dess normer.
När solskenet till slut kittlade på tok för mycket på min lilla nos i morse slogs mina ögon upp.
Till detta krävs en drömfrukost.
Prydd i karamellfärger, fransk pop, öppen balkong och mina bara ben ett par oknytna converse.
Det mina vänner, det är dagens melodi.
Marie Antoinette
THIS IS LOVE
F LEETWOOD MAC - DREAMS
Det här är kärlek.
Världens bästa lördag.
Det är alltså så här skönt kan det vara.
Inga måsten.
Inga tvivel.
Ingen stress.
Inga ingenting.
Jag tror bestämt sagt att jag ska prova Brämhults Ananas!
puss.
kärlek
Hej mina vänner. Jag sitter här med min varma kopp choklad toppad med lite kaddemumma
och kanel. "Just a minute" gick vidare och jag är glad. Det var sprallmusik och har jag bakis
mjukis smak idag eller? Jätteroligt. Hur som helst nu är det inte schlager vi ska prata utan
sommaren 2005 då jag, Carro, Emma, Linda och Karolina begav oss på den oförglömliga
roadtripen destination Halmstad & Visby. Det kom att bli årtiondets regnigaste och tappraste
veckan. Men shit vad jag älskar er. Och nej Linda jag ska aldrig mer lura med dig till en camping.
Hell no.
Baby & jag
Tylösand
Det hela började med att jag, Carro, Emma och Linda möttes upp på Kungsholmen
där Linda så fint hade fått lånat familjens BMW. Bra, stabilt. Mamma pussar mig farväl
och ler. Då så, då var bagarna inslängda och vi rullar söder. Jag langar fram roadtrip-
skivan och Frankrike-nostalgi blommar upp till "Hate it or Love it". Sol, moln, magen
kurrar. Som så typiska stockholmare som vi är måste vi givetvis stanna på första bästa
McDonalds och Statoil. Ja, ni vet den där som ligger söder om söder omsöder om söder
om... Vi rullar snart igen. Halvvägs till Halmstad och partynerverna är på. Vi tar en
avstickare till Växjö. Jag menar deras Systembolag måste ju upplevas. Blev det kanske
en McDonalds jordgubbs-shake? Ja det blev det! Vi ser snart ljuset i tunneln och intåget
till Halmstad börjar. Lidel? Jublet går genom bilen. Say what? Vad är det? Linda måste
ha sin vita choklad. Knaper, knaper. Jag hade uppenbarligen missat något. Sjukt billigt
och skabbigt. Det där suset var obefogat mina vänner. Plattan i mattan. Äntligen.
Lokaliserat hotellet, packat upp redo att duka upp, men vänta vi saknar något. Musiken
min vänner. Lyckligtvis fanns Myrorna och för den fjuttiga femtiolappen fick vi en
musikupplevelse i dess like. Radion lyckades med obeskrivbart sound förgylla vår förfest.
Efter min och Lindas dans, maskerad, HM-shopping, smink, nya klubbar hade två dagar
förbrukats och på den tredje dagen sadlade vi om för Visby. Here we come Timbuktu.
Väl i bilkön in till Gotlandsfärjan börjas det. Hela Göteborg-eliten med dess backslick har
samlats och de undrar säkerligen vad vi Stockholmsbrudar gör här. Borde inte ni komma
uppifrån? Vänta borde inte ni göteborgare skaffa en egen vecka? Utan hem kör vi in i byn.
Vi får snart nys om att Timbuktu har spelat en dag för tidigt. Illa. Karolina & Kickan joinar
och Norderstrands camping fungerade ju för mig och Jonna 2001, men icke med dessa
donnor. Tur nog kom stekarkillarna med segelbåten dagen efter. Och passar inte det är
det ju ingen konst med hotellrum. Här mina vänner kommer en återblick från skönaste
sommarn.
Kallis after beach med Linda & Jag
dansandes till Massarin
Carro yrvind
Smirnoff ICE gick det ingen brist på
Lindis & Karro
Tåget
Linda & Kickan
5 dagars festande och mat behövs
Karolina du ska alltid ha turkost
Jag & Carro planerar outfit
Earliy Evening and Emma is in a dancing mood & Busfrö
Stekarbåten och Jag & Carro var snart ombord
Carro goes hippi & Emma warming up
Så ja
Björn & Karro, say what?
Me
Oliver & Linda
Tapper lycka jag, Karro & Kickan
Puss på er
Hett Emma
Hur långt hår hade inte jag?
Linda har världens vackraste ögon
Haha jag orkar inte, hur mycket dansade vi inte?
Den berömda dansen & radion
Ja det är vårt hem baby!
ett litet geléhjärta?
JAG GILLAR INTE DEN HÄR DAGEN. AMERIKANSKT PATRASK. ÅHÅ ,ALLA HJÄRTANS
DAG! SÄGER MIG FAKTISKT INGENTING. HM, JO HADE EN POJKVÄN EN GÅNG PÅ
DENNA DAG. ELLER HADE JAG GJORT SLUT DÅ? GANSKA DIMMIG NU SKA VI SE...
MINNS MEST GELÉHJÄRTANA I SKOLAN. OCH CARRO. CARRO HON ÄR MIN VÄN
OCH JAG VET INGEN SOM SPRIDER SÅ MYCKET KÄRLEK SOM HON. NU VILL JAG
BARA VARA ETT LITET GELÉHJÄRTA DAGEN TILL ÄRA. JAG VAD FAN JAG LÄGGER
NER STRIDSYXAN. KÄRLEK HEJ-HÅ JÄTTEBRA. PUSS!
Jag kan inte förstå det
- Moskva. Ingen förklaring.
- Han ville se världen.
- Jag kan inte förstå det.
Idag gör jag det man inte får. Jag vaknade tidigt.
Åt lite frukost. I sängen. Satte på en film (ovan).
Blev trött. Tryckte på pause. Vaknade fyra timmar
senare. Tryckte på play. Åt en till frukost. Igår blev
jag bjuden på en väldigt trevligt middag. Tack.
Det regnar. Husåsarna är fina här. Nu ska jag klä
på mig. Hej hej så länge.
she's lost control
Anton Corbijns Control var grym. Maximerad existentialism,
men dess tomhet som helhet utan droger eller alkohol i fokus.
Jag är lite uppskruvad nu. Bör gå och lägg mig och börja fokusera
på verkligheten. Men se den. Om inte annat så är Sam Riley
som spelar Ian Curtis galet het. Allt för mig, sleep tight!
Hahaha
- Det här är jätteroligt! Jätteroligt! Ludde skrev på sin blogg om de
- vanligaste, skummaste och mest önskvärda namn på sin blogg.
- Titta vad roligt. Jag ramlar av stolen! Stolen. Haha. Underbart!
sagolikt fint
Hej, vaknade till ett sms som berättar att min väns pappa
och väns mamma ska gifta sig. De har träffats en månad
och nu ska de gifta sig. Jag tycker det är så sagolikt fint.
Whiwhi, mer sånt! Lustigt nog får det mig att tänka på när
jag var liten. Antagligen för att jag och min lillebror var med
på våra föräldrars bröllop. Jag gick i tredje klass och min
bror i första. Det var ett drömskt bröllop på Ulriksdals.
Finast av allt kände jag mig nog i min skräddarsydda
gammeldagsrosa sidenklänning med puffärmar klädda
med tunn spets i follen. Kjolen gick ner till marken med en
vidd på otroliga två meter när man snurrade fullt ut och
bäst av allt en tyllunderkjol, och inga krussiduller. Som ni
förstår var jag väldigt intresserad av kläder redan då.
Egentligen kom det vid fyra års ålder; from den dagen fick
varken mamma eller pappa bestämma vad jag skulle ha
på mig. Jag älskade att klä ut mig och även min bror och
våra vänner. När jag var liten kallade jag mig själv prinsessan.
Jag skulle tom bli titulerad det på dagis då mina föräldrar
försikigt sade: "Hjärtat, du heter Nathalie även fast du må
vara en prinsessa så är det ditt namn". När jag slutade dagis
fick jag denna värs: [Melodi: "Var bor du lilla råtta"]
"En fläta, en rosett, en tofs eller två
för det krävs fantasi och flit också
men kamma, borsta, fläta, nya tag
det fixar Nathalie ja varje dag."
Jag antar att det jag fortfarande håller på med d v s klär ut mig.
Folk brukar fråga mig: "Nathalie, vad ska du ha på dig på fredag?"
när det bara är måndag. Då brukar jag skratta lite och svara:
"Herregud ingen aning! Det tar jag då timmarna innan festen!"
Anledningen varför jag inte kan bestämma mig så långt innan,
vilket outfit jag ska ha på mig, är för att jag inte vill. Varför vill jag
inte det? Jo, därför att det är så roligt att exprimentera. Älskar att
hoppa i en helt otippad outfit för det avspegla hur jag känner mig
just det dagen. Det är däför jag tycker att det är så briljant att det
finns kameror så att man förutom själva kalasen faktiskt ser vad
man hade på sig. Jag tror jag har ett fotografiskt minne. För som
mina vänner vet kan jag inte komma ihåg namn på saker&ting,
men däremot kläder. Så när de återberättar något brukar jag
fråga: "Vad hade personen på sig?" Stört nog minns jag alltid sånt.
Kläder reflekterar mycket tycker jag. Iaf för mig som klär mig efter
humör. Och som många vet kan ha rätt olika stilar. Nu vet jag inte
vart detta ska leda så jag antar att det är bäst att jag sätter punkt
för idag och börjar läsa. Förresten tycker jag det är jättekul med
alla er som läser min blogg. Hoppas ni tycker om den! Vad vill ni
veta mer om och se mer av? Blir ju jätteglad för alla kommentarer.
Såja ha nu en underbar dag, nedan bjuder jag på två små bilder
från barndomen. Och ja, jag var blond.
Hej då!
6 år
Jag & lillebror
Through the looking glass
'If I had a world of my own, everything would be nonsense.
Nothing would be what it is, because everything would be what it isn't.
And contrary wise, what is, it wouldn't be.
And what it wouldn't be, it would.
You see?'
Och ibland kan man känna så här och varför förstår inte alla det?
'I can't explain myself, I'm afraid, Sir,' said Alice, 'because I'm not myself you see.'
Sedan, kanske, faktiskt:
Alice: 'It would be so nice if something made sense for a change.'
Tur nog:
Doorknob: 'Read the directions and directly you will be directed in the right direction.'
eller:
'Begin at the beginning,' the King said, very gravely, 'and go on till you come to the end: then stop.'
Och ibland när ni tycker jag är jobbig tidsoptimist kan det faktiskt hända att det ligger till så här:
Mad Hatter: 'No wonder you're late. Why, this watch is exactly two days slow.'
Annars:
'You're nothing but a pack of cards!'
~ Alice in Wonderland ~
I MADE YOU A COOKIE
Ibland behövs inte mycket. Fint. fint. fint.
När The Darjeeling Limited var slut.
Jag är kär.
När The Darjeeling Limited var slut ville jag inte lämna biografen. Den var fantastisk. Älskar Wes Andersens filmer. Framför allt denna som handlar om bröderna Withman och deras spirtuella resa genom Indien. Men det är egentligen bara en underton till vad filmen egentligen skildrar. I mina ögon var ju Adrien Brody hetast. Marc Jacbos by Louis Vuitton stod för costume, love love. Natalie Portman är på något vis både så odrägligt härlig men samtidigt oerhört ond i Part 1. De förbaskat underbara numrerade koffortarna och bagarna ska ju givetvis med gång på gång, då de jämt ska med det springade tåg. Det är ju daddy's. Och Adrien är så skönt klepto att jag dör. Eller varför inte: "Thank you for using me", som Jason Schwartzman yttrar med hundögonen till tågservitrisen när de blivit utkastade från The Darjeeling Limitied. Eller hans bitska underbara korta noveller som bara är "science fiction". Filmen är inspelad sådan att varenda sekund skulle kunna frysas och bli till underbara små porträtt. Filmen är kort sagt ett briljant mästerverk.
När The Darjeeling Limited var slut ville jag inte lämna biografen. Den var fantastisk. Älskar Wes Andersens filmer. Framför allt denna som handlar om bröderna Withman och deras spirtuella resa genom Indien. Men det är egentligen bara en underton till vad filmen egentligen skildrar. I mina ögon var ju Adrien Brody hetast. Marc Jacbos by Louis Vuitton stod för costume, love love. Natalie Portman är på något vis både så odrägligt härlig men samtidigt oerhört ond i Part 1. De förbaskat underbara numrerade koffortarna och bagarna ska ju givetvis med gång på gång, då de jämt ska med det springade tåg. Det är ju daddy's. Och Adrien är så skönt klepto att jag dör. Eller varför inte: "Thank you for using me", som Jason Schwartzman yttrar med hundögonen till tågservitrisen när de blivit utkastade från The Darjeeling Limitied. Eller hans bitska underbara korta noveller som bara är "science fiction". Filmen är inspelad sådan att varenda sekund skulle kunna frysas och bli till underbara små porträtt. Filmen är kort sagt ett briljant mästerverk.
08
Oh yes! Djupt ner i mitt sanna jag är jag exakt precis en sån där 08 som bara älskar mitt Stockholm, som pratar så där fiiint och som tjuter av lycka när mörkret ute enbart betyder nya möjligheter. Aldrig har det intygats så skarpt som idag, av vår ena västkust-medlem, då vi tågade in i huvudstaden sjungandes: "Stockholm, Stockholm stad i världen..." efter en lång helg uppe i Gopas Dalarna. Här har jag tillbringat mina fem senaste dagar med åtta andra genom gemensamma middagar, äppel- och päronpajbakning, shopping på Lager 157, ljuvlig skiddag, sällskapspel, kortspel, islekar, inomhuslekar, dans, långa rövinskvällar som slutat i konversationsstopp, kvällste som byttes ut mot vinglögg, uppsamling kring den öppna spisen, filmmys, vattenpipa under stjärnorna och alldeles för många: "naaathaaliiiie".
Nu. Nu är jag hemma. Förlåt för jag inte sa något, men det hela gick så fort! Vi hade minijulafton på fredagen jag och tjejerna, som avslutades med en liten truddelutt på stan; riche, berns och Village... Ja jag packade när jag kom hem och ooops åt upp din present Georg! Men det är tanken som räknas! Anyway, nu är jag här och bäst av allt med massa ny energi. Framför allt efter min Kerstin Florian lermask! Fanastic!
Jag tänkte passa på att tacka för ett underbart 2007 och framför allt tack till alla ni som läser min blogg och lämnar fina avtryck! Jag lovar att 2008 som precis rullat igång på ett alldeles utmärkt sätt kommer att fortsätta så, därför måste jag dela med mig av kvällens händelse känner jag.
Smått komiskt hamnar jag bakom (okej drygt 30 meter) min gamla kärlek och han tjej och deras barn (i barnvagn) när jag är på väg hem från stan (tvungen att shoppa ansiktskrämen efter långfirandets). Det hela är lite märkligt för nu är det liksom tredje gången vi ses här i min korsning inom loppet av en månad. Så vitt jag vet bodde han i en annan del av Vasastan för bara nått år sedan... Hur som haver råkar vi hamna på samma gata (fast jag 30 steg bakom då). Det hela börjar nästintill olidligt spännande när jag märker att de styr åt mitt håll. Var är de egentligen på väg? Bor de här? Tänk om han ser mig? Jag skrattar till lite lätt för mig själv då jag inser att jag är en anings larvig och dels för att situationen som dektektiv är så surrealistisk (-t kul). Mitt uppe i denna upprymdhet märker jag, nästa lite för sent, att de har saktat ned. Jag hinner blir en anings orolig över om han kommer att se mig. Dock viftar jag lättfärdigt bort tanken, då han vet att det är mitt revir han inkräktar på. Vidare är det alltid han som blir generad och i slutändan aldrig vågar presentera frugan sin så the pleasure is mine. Tur nog behöver vi inte säga hej och det känns tämligen lite märkligt att veta att vi bor inte ens ett kvarter ifrån varandra.
Sov så sött!
Bilder från min favoritfilm: Wristcutters: A Love Story (2006).
tårtkalaset
dan före dopparedagen och jag är fit for fight! i min väska har jag pakat: paketen, stockholmsspelet, julklänningen, 2 böcker och snart datorn. i väntan på lite smått underbara bilder från tårtkalaset igår hos georg bjuder jag på mina genom tidernas bästa filmklipp från 99. haha. kyss.
back to the 90's
Vilken kändis är jag mest lik?
Idag fick jag den svåra frågan över sms: "Vilken kändis tycker du att du är du mest lik?" Ärligt talat så har jag funderat på den saken ett par gånger, men inte blivit särskilt klok. Därför behöver jag er hjälp. De jag tidigare hört mig vara lik är följande: Katie Holms, Rachel Bilson, Kristin Davis, Victoria Beckham modellen på Modettes framsida av sista numret, Tilde Fröling, Sofia Wistam. Några andra mer otippade: Uma Thurman, Charlotte Gainsburg, Sarah Jessica Parker, ung Mariah Carey, Jennifer Lopez. Det hela är väldigt svårt för man tror sig kanske vara lik någon utseendemässigt, men ens personlighet och hur man för sig avpeglar mer vem man är lik, förutsatt att man har samma grunddrag. Tycker mitt utseende skiftar en del beroende på håret; mörkt/ljust/rött, lugg, kort/långt, utsläppt/uppsatt, rakt/lockigt/naturligt, vardags/fest likadant för sminket och kläderna. hmhm.. Mest karraktäristiskt för mig är nog mitt hår och leende? Men vad vet jag? Ni vet, help me out! Massa förslag är bara kul!
söt, foxy, bus, utstålning, naturlig?
Helst av allt drömmer jag om en Victora Secrets-korsning mellan: Adriana Lima, Isabeli Fontana och Ana Beatriz Barros. Om jag bara kunde sluta med godis och få sån där fin drömhy...
Imorgon är Paint all over and done. Back to Mac. Back to Adobe CS3. Back to life. Kiss kiss.
Min päls är snodd samt mobil. Ge mig Adriana Limas rosa skinnjacka tack.
söt, foxy, bus, utstålning, naturlig?
Helst av allt drömmer jag om en Victora Secrets-korsning mellan: Adriana Lima, Isabeli Fontana och Ana Beatriz Barros. Om jag bara kunde sluta med godis och få sån där fin drömhy...
Imorgon är Paint all over and done. Back to Mac. Back to Adobe CS3. Back to life. Kiss kiss.
Min päls är snodd samt mobil. Ge mig Adriana Limas rosa skinnjacka tack.
god natt på mitt vis
mysigaste mys med maia hirasawas "mattis och maia". och allt knyts samman i engelbrektskyrkan. tänk om det blir så? hihi.
nattinatt.
